Signerat 22/11. Tyskland är viktigt för Europa. Landet har under en mycket lång period räknats som världsdelens draglok. Det gör att många nu håller andan. Men även om denna viktiga regeringsbildning gått mot vägs ände, så kommer de disciplinerade tyskarna lösa det.
Förbundspresidenten, Frank-Walter Steinmeier, påminde nyligen alla partier om att ta ansvar. Det är Tysklands fortsatta politiska stabilitet och inte minst, trovärdighet, som annars står på spel. Detta återspeglas också sett till den europeiska debatten om Tyskland. 70 år av stabilitet är på väg att ta slut.
Möjligen kom FDP:s partiledare Christian Lindner med ett oerhört oväntat avhopp från förhandlingsrundan, kallad Jamaicakoalitionen på grund av partifärgerna för CDU, CSU och Die Grünen. Hans uttalande var däremot desto tydligare. Det är bättre att inte styra, än att styra på felaktiga grunder. Merkel hade antagligen inte kunnat uttrycka det bättre själv. För principfastare samtida europeisk politiker får vi leta länge efter. Det är inte för inte som hon lyckats navigera rätt bland alla ofantliga stormar som rått under hennes tolv år vid makten i Berlin. Men behövde Lindner verkligen fyra veckor att komma fram till detta?
Förbundskanslern har klarat av att både uthärda, som styra upp, finanskriser och flyktingvågor. Ingen enkel uppgift, men någon behövde ta dessa händelser på allvar. Motståndet, och framför allt hatet, som följt under senare år, hade knappast kunnat vara hårdare. Men Europa behövde en ansvarsfull ledare, och Merkel axlade den rollen. Därför ansågs regeringsbildningen ohotad.
Nu sitter hon dock ganska i en ganska svår sits. Hon valde att gå till val under en politiskt orolig tid, en tid som politiskt nära på emellanåt urartat. Valresultat blev därefter. Missnöjet är på sina håll konstant. Särskilt i brunkolstäta Brandenburg, Nordrhein-Westfalen, Sachsen och Sachsen-Anhalt. Anledningen är den gröna omställningen. Och denna har bevisligen haft påverkan.
För att ta den tyska brunkolsindustrin. Den står enligt en studie från tyska Arepo Consult för cirka 20 000 arbetstillfällen. Långt färre än de omkring 115 000 som kolet sysselsatte, inklusive gruvor och kraftverk, vid tiden för återföreningen, 1991. Detta kan jämföras med sektorn för förnybar energi. Cirka 330 000 människor sysselsätts. Det är därför förståeligt att kolindustrins politiska makt ständigt decimerats. Men ändå finns här fortfarande tillräcklig politisk hävstångskraft att hämta för de partier som stryker denna industri medhårs. Att då vara påskyndare av nedstängningen av kraftverken, får konsekvenser.
Tillför vi då invandring och flyktingpolitik, och skattefrågor, så börjar det tyska loket kränga betänkligt. Då gäller det att kunna uppvisa handlingskraft. Uppenbarligen något FDP inte klarar av.
Även om det, vilket det mesta tyder på och även är tyskarnas önskan, blir nyval. Vi kan vara ganska säkra på att loket inte kommer spåra ur. Vi måste komma ihåg att, när ledare som Angela Merkel lämnar makten ifrån sig, finns det oftast lika kompetenta kandidater som är redo att ta vid. Bara de släpps fram.
