Ledare 29/18. Nyårsfirandet brukar för de flesta bestå av fest och förhoppningar om det kommande året. Medan fyrverkerierna glittrar över horisonten kommer drömmarna om framtiden att släckas för ett stort antal kvinnor. Under 2000-talet har i snitt 16 kvinnor per år mördats av en nuvarande eller tidigare partner.
Under 2018 mördades 22 kvinnor av sina män. Det var två kvinnor varje månad som förlorade livet 2018. För en knappt månad sedan dog den 17-åriga Uddevalla-tjejen Wilma, som misstänks ha mördats av sin 22-åriga pojkvän. Fallet uppmärksammades först för att hon försvunnit, men senare kom uppgifter om fynd av utspridda kroppsdelar. Allt tydde på att hon var död och pojkvännen sitter nu häktad.
Inget enskilt mord är enbart en ”privat tragedi” – utan en del av ett återkommande och större mönster. Det är ingen slump att minst en kvinna mördas av sin man varje månad.
I boken ”I händelse av min död” (Natur & Kultur) skriver journalisterna Kerstin Weigl och Kristina Edblom om kvinnorna som förlorat sin röst och sitt liv. Det som ofta är slående för läsaren är att de flesta av kvinnorna faktiskt sökte hjälp. Dessutom var det nästan övertydligt att männen ifråga var aggressiva, förtryckande och våldsamma. Kvinnorna – som sedan kom att bli mördade – hade uttryckt rädsla och oro om mannen till anhöriga, såväl som till myndigheter.
De mördade kvinnorna var alltså inte dåliga på att berätta om problematiken för omgivningen. Det var resten av samhället som misslyckades med att agera i tid. Hur många fler kvinnor kommer att dö innan samhället börjar ta varningstecken på allvar?
I början av 2019 presenterades Europeiska rådets granskning om Sveriges uppfyllande av åtaganden enligt Istanbul-konventionen – om att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor och våld i hemmet. Sverige skrev på konventionen redan 2014, varefter regeringen lämnade en rapport om uppföljningen 2017. I januari 2019 kom Europarådets nya rekommendationer till Sverige – och de var många.
För trots att Sverige ofta framhålls som ett föregångsland för jämställdhet måste mer genomföras. EU-organet GREVIO lämnade hela 41 rekommendationer till Sverige, varav vissa var ”särskilt starka”. Slutsatsen är att åtgärder måste sättas in omedelbart för att täcka upp brister. Exempelvis berör det förbättrad administrativ hantering mellan vård och rättsväsende, liksom att göra ärenden som rör våld mot kvinnor spårbara från anmälan till åtal. Andra punkter gäller mer förebyggande arbete i form av utbildning och medvetandegörande hos myndigheterna som sköter frågorna.
I januari 2022 ska regeringen återrapportera om vad som gjorts, men frågan är om det arbete som pågår kommer vara tillräckligt. Tiotals kvinnor har mördats sedan konventionen skrevs på. Åtgärderna borde ha funnits på plats igår och det är kvinnorna som får lida för att så inte är fallet. Det är med en insikt om att fler liv hade kunnat räddats som vi med en bitter eftersmak stiger in i det nya årtiondet.
