Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Jörgen Warborn: Ny kraft för Sverige

Ljusa och milda vintrar är knappast något vi kan skryta med i vår del av världen. Vi får lysa upp tillvaron med slingor i trädgården och stakar i fönstren och glädjas åt varma hem att bo i, tryggt förvissade om att det kommer ström i uttaget när man sätter i kontakten. Men kommer vi kunna vara säkra på det i framtiden - och kommer elen vi använder fortsätta vara ren?

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Det är frågor jag aldrig hade trott att vi skulle behöva ställa oss, men det är med lika delar förvåning och förfäran jag följer utvecklingen, eller rättare sagt avvecklingen, av svensk energiproduktion.

De senaste åren har det berättats flera gånger om hur företagsinvesteringar fått läggas på is eftersom att elförsörjningen inte kan garanteras. Företag som velat växa, bygga ut och anställa fler har inte getts möjlighet att göra det.

Det låter nästan som taget från en bananrepublik, men det är från konungariket Sverige 2021 där det definitivt inte växer några bananer. Tvärtom är här kallt och mörkt nästan för jämnan - och fastän vi på Västkusten är vana vid frisk vind, så blåser det inte jämt. Detta innebär att vi måste kunna lita till stabila och väderoberoende kraftkällor. Annars finns det ingen ström i vägguttaget när väderförhållandena är oturliga. Och ett modernt samhälle kan förstås inte bygga sin energipolitik på förhoppningar om tur.

I 45 år värmde Ringhals 1 och 2 upp svenska hem, lyste upp våra städer och drev våra industrier. Det gjorde de med hög effektivitet, stor tillförlitlighet och till bra priser för elkunden. Nu är dessa båda hörnpelare i svensk energiförsörjning borta - och med dem ungefär en tiondel av Sveriges elproduktion. Det är klart att det ställer till problem.

I södra och västra Sverige har vi i närtid som mest fått betala 20 gånger mer per kilowattimme än i Norrland. Energin som Ringhalsreaktorerna alstrat måste ersättas av annan el och när det inte blåser kommer vi att tvingas importera el från kontinenten, där kol- och gaskraft dominerar. Planer finns t.o.m. på att dra igång oljekraftverket i Karlshamn. Så mycket för den klimatpolitiken!

Jag tycker det visat sig med all önskvärd tydlighet att Sverige måste växla spår i energipolitiken. 80-talets ideologiska slagord mot kärnkraften har motbevisats och vetskapen om kärnkraftens nyckelroll för att minska globala utsläpp har blivit en mycket tung faktor att väga in. Vi behöver mer klimatsmart energi och inte mindre.

Kärnkraften ligger som ni förstår mig varmt om hjärtat. Inte kärnkraften som ett mål i sig, utan som ett medel för att skapa konkurrenskraft för svenska företag samtidigt som vi värnar klimatet. Jag vill se att det blir i Sverige vi tar täten för att utveckla den fjärde generationens kärnkraft, så att vi kan trygga vår egen energiförsörjning och samtidigt bidra till hela Europas klimatomställning genom att sälja vår rena energi till andra. Det vore att ge ny kraft till Sverige.