Maria Haldesten: Normalskörd kan inte bli lika med normalpriser

Vill vi ha halländsk mat på bordet och en tryggad livsmedelsförsörjning måste vi förstå att både bädda och betala för det.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS

Det kan låta som en självklarhet - att en varbergsbonde berättar i SVT att det lutar åt köp av en ny traktor. Men att en halländsk bonde har råd med en sådan investering kan vara lika osäkert som att skörden blir god.

Och blir skörden det - eller i alla fall hyfsat normal enligt färska bedömningar - är det där inköpet ändå inte givet. Marginalerna för landets bönder är knappa. Bränsle-, gödsel och elpriser ligger på skyhöga nivåer - och utlovade bidrag kanske inte räcker för att hålla verksamheten flytande.

Halland är förvisso fortfarande ett jordbrukslän. Men en undersökning som nyhetsbyrån Siren presenterade för ett år sedan visade att Halland är ett av tre svenska län där jordbruksföretagen läggs ned i allra snabbast takt.

ANNONS

I samband med att Företagarna Halland besökte Bertegruppen, som utsågs till Årets Företagare 2021, gav Per Stenström en oroväckande lägesbild. Han beskrev hur allt fler lantbrukare lämnar jordbruket, både av lönsamhetsskäl och för att arbetet är extremt hårt.

För alla som uppskattar svensk mat i allt från skolmatsalar till köksbord är sådana besked illavarslande. Men det pågående kriget i Ukraina har dessutom gjort att beredskapsfrågorna hamnat i fokus. Och där är vår förmåga till egen livsmedelsförsörjning en oerhört viktig del.

Såväl Lismedelsföretagen som LRF konstaterade nöjt efter årets Almedalsvecka att samtliga partier vill se en uppdaterad Livsmedelstrategi.

"Ett bevis på hur viktig en robust och flexibel livsmedelsproduktion har blivit efter coronapandemin och Rysslands invasion av Ukraina" konstaterade LRF i ett pressmeddelande.

I april tillsatte regeringen en ny utredning om hur svensk livsmedelsberedskap ska stärkas. Utredaren Ingrid Petersson själv, generaldirektör för Formas, har en diger uppgift framför sig. I December nästa år ska hållbara lösningar presenteras som rättar till de försummelser som gjort under en följd av år.

Det säger sig själv att de svenska bönderna är centrala aktörer i sammanhanget. Och i en långsiktig strategi måste ingå att såväl skapa förutsättningar som gör att fler bönder kan investera - exempelvis köpa nya traktorer.

ANNONS

Det handlar också om återväxten. Många halländska bönder är nära pensionsåldern - och det är sällan givet att det står en ny generation redo att ta över gården. I början av månaden lyfte Centerpartiet frågan om Naturbruksgymnasiernas betydelse. Det finns skäl till det.

På senare år har en rad av dessa lagts ned. Halland är förvisso begåvat med välrenommerade Munkagård. Men mer måste göras för att värna såväl kvalitet i kvarvarandra utbildningar, samt öka kunskapen inom kommuner och skolväsende.

Många unga har ett intresse för djur och natur. Men de måste ju också se en chans till goda försörjningsmöjligheter. För mycket regelkrångel och för dålig avkastning kan avskräcka. Ska försörjningsfrågan klaras krävs med andra ord rejäla förändringar - men också förstås konsumenter som förstår att kvalitetskött inte kan kosta i nivå med massproducerad brasiliansk biff.

ANNONS