Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Grön rehab på Kärramosse gård Bild: Dick Gillberg
Grön rehab på Kärramosse gård Bild: Dick Gillberg

Katarina Erlingson: Njugg behandling av den gröna rehaben

Ledare 30/12. Grön rehab har funnits som en behandlingsmöjlighet under några år i Region Halland. Hittills har pengarna legat centralt på regionen, men läggs nu in i närsjukvårdens budget. Det låter som frid och fröjd.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Men det verkar tyvärr inte vara så enkelt. Trots att pengarna finns där, till och med mer än tidigare, är de inte öronmärkta för grön rehab. Risken att vårdcentralerna använder pengarna till annat är förstås uppenbar. En som drivit grön rehab på sin gård länge är Gill Croona och hon har märkt en nedgång av remisserna från vårdcentralerna redan nu. De nya upphandlade gårdarna startar sin verksamhet den 1 januari, men det förutsätter förstås att det finns patienter.

Det verkar finnas en delad syn på grön rehab inom Region Halland. Inom de politiska partierna är de flesta positiva, men kanske är det läpparnas bekännelse för vissa. Inom tjänstemannaorganisationen och inom vården är synen också delad. En del har förstått att grön rehabilitering är bra för vissa patienter, medan andra verkar tycka att det är något flummigt trams.

Det sistnämnda går att märka om man läser handlingarna inför beslutet i hälso- och sjukvårdsutskottet. Grön rehab är bara ett "erbjudande” för vårdcentralerna, de måste inte tillhandahålla möjligheten för sina patienter. Detta motiveras med ”till dess att evidensläget är stärkt och rekommendationer finns i nationella riktlinjer.” Det är ett sätt att gömma sig bakom ord, då ”evidens” är bland det viktigaste inom vården. Och ska så vara. Men vad evidens innebär är inte hugget i sten. Projekt och utvärderingar har gjorts, knutet till framför allt SLU Alnarp och deras rehabiliteringsträdgård. Att få igenom det i nationella riktlinjer kan vara svårt, eftersom behandlingsformen framför allt är utbredd i den södra delen av landet.

Trots att utvärdering efterfrågats genom åren av inte minst Gill Croona och hennes kollegor har handläggarna på Region Halland varit kallsinniga. Då hade man kanske inte kunnat gömma sig bakom att det saknas evidens, som man gör nu. Regionen kan inte låta någon annan ta ansvaret för att behandlingsformer ska bedömas ha evidens, det kan Region Halland lika väl göra själv.

Att låta den centrala potten upphöra och lägga pengarna i vårdcentralernas ordinarie verksamhet är i grunden en god tanke. Men det förutsätter att vårdcentralerna har kunskap om att grön rehab finns som ett alternativ för att förbättra hälsan för personer med depression, ångest och stressrelaterade tillstånd. Särskilt viktigt är att vårdcentralerna får kunskap om att det är fem gånger fler kvinnor än män som sjukskrivs för utmattningssyndrom. Det borde ingå i närsjukvårdens arbete kring genusfrågor, om inte annat.

Regionstyrelsens ordförande Mikaela Waltersson (M) föreslår att de upphandlade företagen ska bjuda in sig själva till vårdcentralerna för att presentera sin verksamhet. Det kan knappast vara företagens eget ansvar att sprida information om möjligheten till grön rehab. Så arbetar väl inte Region Halland när det gäller andra behandlingsmetoder?