Så här års samlar sig många bolag för att ha sin årliga bolagsstämma och då brukar det uppmärksammas hur många kvinnor som finns i bolagets ledning. Krav om kvotering har kommit under årens lopp. Ibland räcker hotet för att fler kvinnor ska bli styrelseledamöter, men det är märkligt svårt att höja denna siffra.
Eftersom styrelseledamöter oftast rekryteras i gruppen vd:ar eller ekonomichefer eller andra positioner i ledningsgrupper är det där andelen kvinnor först måste öka.
Det finns ett antal olika satsningar för att få fler kvinnor i bolagsstyrelser och på höga positioner. Landets handelskamrar har den så kallade 100-listan eller motsvarande, där de synliggör kvinnor som kan ta plats i styrelser. Företaget Women for leaders arbetar med ledarskapsprogram, nätverk för kvinnor och att synliggöra kvinnor som kan ta tunga uppdrag.
Alla ansträngningar är bra, men samtidigt är det något som skaver. Är det verkligen kvinnorna själva som ska anstränga sig för att bolagen ska inse deras kompetens? Det borde väl männen i de befintliga styrelserna redan märka? Men eftersom männen oftast bevakar sin egen position har de inget incitament att välja in en för dem okänd kvinna utan kör på med någon man som de redan har kontakt med. Kvinnorna kan kämpa sig blå med att nätverka och kompetensutveckla sig, men det är inte där huvudproblemet ligger.
Det finns forskning som visar att jämställda företag lönar sig bättre och är det något som företagsledare brukar förstå så är det att "money talks". Malin Malmström, professor i entreprenörskap och innovation vid Luleå tekniska universitet, har gjort en genomgång av 40 000 bolag. Bolagen med jämställda styrelser har en tydligt högre lönsamhet än andra företag.
Men det räcker inte med att synliggöra resultatet av denna forskning. Andelen kvinnor i bolagsstyrelser är ändå ett begränsat mått på vad jämställdhet är och betyder för samhället. För att få männen att förstå att jämställdhet är viktigt behöver man börja redan i småbarnsåren. Inte minst att få fler män att ta ut föräldraledighet. Stiftelsen Allbright försöker trycka på och lyfte före jul fram resultaten från en rapport från Inspektionen för socialförsäkringen. Rapporten visar att 15 procent av papporna tar ut mindre än 30 föräldradagar och så många som var femte pappa har inte varit föräldralediga alls. Med såna dåliga förebilder är det inte konstigt att jämställdheten dröjer. Allbright anser att fler behöver ta ut pappaledighet och vill att föräldraledigheten delas lika.
Att uppnå jämställdhet är en kamp som måste föras ständigt och jämt, år ut och år in. Det tog tid för kvinnor att få rösträtt och bli valbara till riksdagen. På de hundra år som gått sen dess har mycket positivt hänt, men tyvärr finns det mycket kvar att göra.
