Inför partistämman i höst har Moderaterna tillsatt ett antal arbetsgrupper på områden där man inte kunde ge väljarna tydliga svar i höstas. Arbetsgruppen för stärkt integration har nu lämnat sitt förslag till partistyrelsen, som sedan processar detta till ett förslag till stämman. Det är alltså inte en slutprodukt och politik som ska bedrivas direkt som nu finns tillgänglig.
Och tur är det, för utöver överlag goda förslag på området att få nyanlända snabbare i arbete och delaktiga i samhället så vill Moderaterna snabba på asylprocessen genom att upprätta listor över så kallade säkra länder som ska hanteras i en särskild ordning. Man öppnar tyvärr också för att lämna den migrationsuppgörelse som regeringen under förra mandatperioden slöt med Miljöpartiet.
Förslaget om särskild ordning i asylprocessen är problematiskt på många sätt. Det som föreslås är att vissa länder ska listas som säkra. Är man därifrån ska ens ansökan bedömas annorlunda än andras. I den svenska förvaltningstraditionen läggs stor vikt vid att en handläggning som får betungande effekter för en enskild ska utredas ordentligt och kommuniceras tydligt.
En mer summarisk process där ansökningar behandlas annorlunda baserat på land går inte ihop med det. Arbetsgruppen menar att man ändå ska få en individuell asylprövning, men vad är då egentligen förslaget? Signalpolitik?
Det är dessutom svårt att avgöra vad som skulle vara ett säkert land. Arbetsgruppen föreslår att säkra länder-principen ska gälla länder där procenten som beviljats asyl under flera år varit mindre än fem. Det är en väldigt trubbig distinktion.
Läget i ett land kan dessutom förändras fort. Under förra sommaren tyckte Migrationsverket inte att det var ett problem att skicka tillbaka kristna till Irak. Samtidigt snurrade det på IS youtubekanal videor över korsfästningar och mord.
Det är alltså svårt att tala om säkra länder, och att göra det är att förenkla världens komplexitet för mycket.
Effektivitet i processen i all ära, men inte på bekostnad av rättssäkerheten. Tillgången till en rättssäker process är dessutom fastslagen i internationella konventioner och är en väsentlig del i asylrätten som sådan.
När förslaget diskuterades senast, då Kristdemokraterna lyfte det, menade Migrationsverket själva att ett system likt det tyska (som inspirerat den moderata arbetsgruppen) inte var förenligt med det svenska sättet där ansökningar prövas individuellt.
För att effektivisera asylprocessen borde det i stället vara möjligt att söka asyl på ambassader. Med ett sådant system löses många problem.
Om en ansökan avslås uppstår ingen utvisningsproblematik eftersom att personen ifråga inte behöver utvisas då hen inte är i Sverige. Verkställighetsvinsterna är därmed stora. På så vis kan Moderaterna få sitt effektivitetskriterium uppfyllt eftersom att polis och andra myndigheter inte behöver jaga de som gömmer sig för att undgå utvisning.
Det är också en humanitär vinst eftersom människor inte behöver riskera att antingen ruineras eller dö på Medelhavet för att sedan få avslag på sin ansökan. De skulle i stället kunna få sin sak prövad på plats i närområdet. Just att minska döden på Medelhavet borde vara centralt i alla migrationsförslag som läggs i hela Europa.
Människor söker inte asyl för att det är kul att sitta instängd på ett förvar i Sveriges inland. Människor söker inte asyl för att man har lite tråkigt. Människor söker inte asyl för att ett land i norra Europa där det är 16 grader och snålblåst på högsommaren är drömmen.
Människor söker asyl för att man fruktar för sin person och är beredd att gå igenom ett smärre helvete för en ny start. Det minsta man kan ge dem är en rejäl utredning.
