Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Olivia Lindroth Steinwall: Något högtidligt över ett val vid butikshyllan

Jag minns att jag som barn frågade mamma varför hon köpte mascara på Kicks och inte ICA, där den var billigare. Hon förklarade pedagogiskt att hon vill att specialiserade butiker som Kicks ska finnas kvar, och då måste man liksom hjälpa till.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Om man ska leta ljusglimtar i krisen, så vill jag lyfta hur privatpersoners roll på marknaden blivit allt mer uppmärksammad. Finansministern uppmanar folk att köpa hämtmat, och taggen #supportyourlocal syns överallt. Sverige har förstått att även om politikerna gör sitt bästa för att ekonomin ska gå runt, så kommer favoritkrogens överlevnad till slut hänga på att någon faktiskt går dit.

Individperspektivet glöms lätt bort i debatten kring konsumtion när det inte råder extraordinära omständigheter. Jag saknar det när det ropas om hur det minsann är storföretagen och inte ‘’vanliga människor’’ som bär ansvar och skuld för sviktande folkhälsa och klimatförändringar. Många pratar om ‘’marknadskrafterna’’ som djävulens påfund, och glömmer att det är vi som är marknadskrafterna. Coronakrisen har påmint oss om att storföretagen inte är någonting utan kunderna.

Vi kan ta sockerdebatten som exempel. Moms på socker i folkhälsans namn har införts i flera av våra grannländer, med blandade resultat. Sockerkonsumtionen har dock minskat även i Sverige, trots att vi äter mer godis och läsk än någonsin - och trots att vi inte har en sockerskatt. Skälet tros vara att vi självmant börjat undvika det ‘’dolda’’ sockret. Förutom att märken som specialiserar sig på sockerfria godsaker nu har en självklar plats i butikshyllorna, är även ketchup- och syltgångarna fyllda med mängder av sockerfria alternativ. Konsumenterna talade, och marknaden lyssnade. Kort sagt är trender och folkvilja minst lika effektivt som piskor och morötter från politiskt håll.

Jag älskar att använda min konsumentmakt. Att stå framför hyllan i butiken och veta att mitt val påverkar det framtida utbudet känns emellanåt lika högtidligt som att gå och rösta: Även om min röst bara är en bland många, så räknas den - och framförallt räknas den tillsammans med andra.

Ekonomiska styrmedel från statligt håll må ge effekt i många fall, men kommer aldrig slå effekten av medvetna och engagerade konsumenter. En sockerskatt kan kringgås med gränshandel, men lyckas sällan ändra våra vanor i grunden. Gemene man måste själv inse hur dyrt det är med tandvård. Precis som gemene man själv insett hur tråkig gatan vore utan pizzerian på hörnet.

Det är fint att så många efter egen förmåga velat bidra till att den där pizzerian ska kunna finnas kvar. Jag hoppas att vi inte glömmer makten i våra konsumtionsmönster när krisen är över. Jag föreslår därför alla som läser det här att göra ett tankeexperiment under nästa storhandling och se det som ett riksdagsval, där ditt val påverkar vad som står på hyllan om ett år. En fri marknad är den största vallokalen vi har, och den har alltid öppet.