Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

STOCKHOLM 20171031
En odling av resistenta bakterier undersöks på Folkhälsomyndighetens smittskyddslabb i Stockholm.
Foto: Fredrik Sandberg / TT / kod 10080 Bild: Fredrik Sandberg/TT
STOCKHOLM 20171031 En odling av resistenta bakterier undersöks på Folkhälsomyndighetens smittskyddslabb i Stockholm. Foto: Fredrik Sandberg / TT / kod 10080 Bild: Fredrik Sandberg/TT

Joakim Broman: Nästa hälsokris är redan här

Möjligheter att stoppa antibiotikakrisen finns fortfarande, men även Sverige kan göra mer.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 27/10. Spridningen är alarmerande och går allt för snabbt på alla kontinenter. Resultatet riskerar att bli miljoner dödsfall. Nu krävs politisk handling såväl som beteendeförändringar i befolkningen.

Nej, beskrivningen från Världshälsoorganisationen (WHO) handlar inte om coronaviruset, utan om hotet från antibiotikaresistenta bakterier.

Det går knappast att överskatta värdet av antibiotika i dagens sjuk- och hälsovård. Antibiotikabaserade preparat används inte bara för att behandla allvarliga bakterieinfektioner som inte går att behandla på andra vis, utan också i(nom) cancervården och för att minska risken för infektioner i samband med operationer.

Om resistenta bakterier sprids kommer människor att dö av sjukdomar eller ingrepp som idag är okomplicerade. Mindre sår, lunginflammation eller ett kejsarsnitt i samband med förlossning riskerar att bli livshotande företeelser.

I någon mån är denna hälsokris redan här. Redan idag dör en halv miljon människor om året på grund av resistenta bakterier, globalt sett. Antibiotikaresistensen smyger sig på, till skillnad från en pandemi, men kan komma att bli mycket värre än coronapandemin hittills varit i termer av dödsfall. Enligt Läkare utan gränser beräknas resistensen om 30 år vara så spridd att den kommer att orsaka tio miljoner dödsfall om året. Det skulle i så fall innebära att 70 000 svenskar varje år skulle dö i onödan.

Siffran utgår från att världen inte hanterar utvecklingen på det sätt som behövs. Möjligheter att stoppa antibiotikakrisen finns fortfarande, liksom åtgärder. Sverige hör redan till de länder som tar frågan på stort allvar, och som har ett relativt sett lågt användande av antibiotika.

Men även Sverige kan bli bättre på att minska onödig användning, och på att öka kunskapen bland politiker, i sjukvården och hos befolkningen. Framför allt kan vi öka intensiteten i det internationella arbetet. Fler länder måste bli medvetna om allvaret och de potentiella konsekvenserna.

I det avseendet kan coronapandemin innebära en möjlighet. Världen har nu sett de sociala och ekonomiska konsekvenserna av en stor hälsokris. Arbetet med smittskydd och stärkt hygien i sjukvården är prioriterade på ett annat sätt. Chansen finns att omsätta det senaste årets lärdomar i arbetet med att stoppa den hälsokris som ser ut att pågå betydligt längre än pandemin.