När rasar #metoo-lavinen i politikens korridorer?

Svineri och tystnadskultur inom den granskande och den lagstiftande makten är avslöjat. Nu bör väl lagstiftarna stå på tur.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Krönikan 16/11. Moderaterna vill kartlägga sexualbrottslingars etnicitet. Ett strategiskt val för den som vill fiska tillbaka väljare i grumliga vatten kanske. Men bara så länge svaren inte landar på: äldre, väletablerad politiker... Som den där M-politikern från Bohuslän som våldtog en yngre kvinnlig partikamrat på en jobbresa för några år sedan.

Än har dock inte några våldtäktsmän eller tafsare bland politiker avslöjats i kölvattnet efter #metoo – men att sexuella övertramp bland konservativa politiker är en smitta som bara spridits i det brittiska parlamentet förefaller inte sannolikt. Och där är ett antal parlamentsledamöter misstänkta för den sortens gubbsjuka och värre som tagit sig bedrövliga uttryck både på tiljor och i föreläsningssalar på juridicum.

ANNONS

Om det förstnämnda möjligen var väntat efter avklädningen av regissören Harvey Weinstein, kom den massiva genomlysningen av juristvärldens unkna kulturyttringar som något mer av en överraskning. Att sexismen och övergreppstendenserna var såpass utbredd bland den dömande maktens mäktiga kan förvisso kanske förklara en och annan underlighet vad gäller hanteringen av exempelvis våldtäktsmål. Den som betraktar kvinnor som underlydande att utnyttja, som inte för egen del förstås var gränserna går, är förstås inte mest lämpad att bedöma meningsfränders övertramp.

– Sitter du som domare och begår övergrepp på kvinnor ja då är du inte lämplig att döma i sexualbrott, skriver nu exempelvis den kända advokaten Elisabeth Massi.

Att även ett antal så kallade medieprofiler till slut fått sina fiskar varma, efter åratal av svinaktigheter och övergrepp som sopats under mattan, har knappast undgått någon. Följaktligen kan nu konstateras att bland höga företrädare för såväl den dömande som den granskande makten i Sverige har övergrepp och kränkningar varit mer än vanligt.

Så hur ser det då ut i riksdagskorridorer och kommunhus? Allmänt städat och propert eller sunkigt och mögligt i vissa hörn? En kommentar från en före detta Liberal partiledare ger en tydlig vink:

”Dessa institutionaliserade sexuella övergrepp mot kvinnor, man blir totalt illamående över mängden av förnedring som ens systrar, mödrar och döttrar utsatts för. Vad blir nästa bransch som kommer ut? Låt mig föreslå politiken. Givet mina egna erfarenheter tror jag det finns fler.” skriver Maria Leissner.

ANNONS

När Expressen försökte undersöka saken fick tidningen dock inte mycket napp. Visst vittnade Annie Lööf om att hon fått ovälkomna händer på sin kropp.

– Det förekommer i politiken på samma sätt som det förekommer överallt i samhället, konstaterade Emma Henriksson (KD) som också stött på problemet.

Så ser den brutala sanningen ut. Vi kan bara hoppas att #metoo, för varje dag, varje avslöjande bidrar till ett mer balanserat fokus, bidrar till att de så kallade mörkertalen hamnar i ljuset. Men framförallt bidrar till en förändring av de tystnadskulturer som gjort att övergreppen kunnat fortgå.

ANNONS