Ledare 9/9. Tror du att ditt hem är din borg? Glöm det! Ditt hus är bara ditt sålänge Trafikverket, Svenska Kraftnät eller kommunen inte gör anspråk på marken. Ligger det i ”allmänhetens intresse” kan de tvinga fram en inlösen av fastigheten.
Denna bistra verklighet tampas nu Patrik Nilsson i Gunnarsjö med. Det barndomshem han tog över, och hoppats få bo i till ålderns höst, skall nu i stället förvärvas och rivas av Svenska Kraftnät.
Vart han skall ta vägen bekymrar sig inte projektören om. De betalar en ersättning, resten är den drabbades egen huvudvärk. I vissa fall finns lösningen på nära håll. I andra fall är det svårare.
För en tid sedan skrev Bohusläningen om en drabbad 80-årig man från en liten ort i det länet. Han hade tvingas flytta till sin båt efter att Trafikverket beslutat riva hans kombinerade verkstad och bostad – som låg i vägen för en ny bro.
Att båtboendet inte är optimal för en gammal man är lätt att förstå – men enligt vad Alf Olsson uppgivit har Trafikverket räknat orimligt snålt vad gäller ersättning för fastigheten.
Att tvister uppstår kring ersättning är inte helt ovanligt. Normerna följs inte alltid på tänkt vis. Nyligen skrev Svenska Dagbladet om några resursstarka villa- och fritidshusägare i Stockholm som istället kramat ur verket mångmiljonbelopp.
En villaägare med stor tomt kunde få en summa på drygt 17 miljoner efter att säljaren övertygat verket om det, trots att inga sådana planer fanns, hypotetiskt skulle kunna gå att bygga 13 radhus på tomten. Någon byggrätt, eller verkliga byggplaner, hade aldrig funnits. Ändå gick verket med på den dyra affären.
Kontrasten mellan 80-åringen som får en så blygsam summa för sin kära gamla verkstad att han aldrig skulle ha råd att bygga en ny – och fastighetsägaren i Stockholm – visar på en ytterst problematisk godtycklighet i systemet. Och på att folk på ”landet” – som kanske inte är lika slipade förhandlare eller inte har lika ar några välsmorda ombud till hjälp – kan bli rejält överkörda om det vill sig illa.
Att Svenska Kraftnät har bantat sina planer efter hård kamp från markägare i Falkenberg och Varberg är förstås utmärkt – även om det på alla sätt hade varit att föredra att ledningen drogs i marken i stället. Men att breddningen inte blir av är förstås till föga tröst för den, eller de, husägare som blir av med sina hem.
För dem gäller det att se till att få en verkligt rimlig ersättning för det förlorade hemmet. Efter de senaste ändringarna av expropriationslagens ersättningsbestämmelser skall ägaren ersättas enligt principen marknadsvärdet, plus 25 procent. Men det finns undersökningar som tyder på att exempelvis Trafikverkets markförhandlare agerar olika, att vissa är alltför snåla i bedömningen av ingångsvärdet.
Det finns också en pågående het debatt på riksdagsnivå kring hanteringen av jordbruksmark vid expropriation. Markägaren får en schablonersättning för marken – varpå Trafikverket låter anlita en entreprenör som säljer den dugliga matjorden till väldigt mycket högre summor. En lukrativ affär för verket, medan bönderna blir dragna vid näsan. Ett ojuste spel.
En än mer hutlös ordning föreslogs för två år sedan i utredningen ”Ett snabbare bostadsbyggande”. Utredaren, Vänsterpartiets vice ordförande Nooshi Dadgostar, drog följande slutsats: ”Vi menar att det är orimligt att utgångspunkten ska vara att kommunerna ska betala 125 procent i ersättning för mark avsedd för allmän plats eller allmänna byggnader som skola”. Förslaget blev i stället att ersättningen helt skall tas bot.
Kritiken blev massiv. Advokatsamfundet påpekade att förslaget var uppenbart grundlagsstridigt och aldrig borde ha lagts fram.
Att förslaget kom är dock en tydlig signal om vikten av att hålla garden uppe i frågor som rör äganderätten.
