Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Följer
Justitieminister Morgan Johanson vid mordplatsen. Bild: Johan Nilsson/TT

Misstroende visar allvaret, men stoppar inte våldet

Justitieminister Morgan Johansson borde sitta säker trots hot om misstroendeförklaring, men det förblir en signal om att allt inte står rätt till.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Det blir nog ingen misstroendeförklaring, den här gången heller. Oppositionen får se sig snuvade på sin skalp och justitieminister Morgan Johansson (S) kan fortsätta att sitta i tämligen orubbat bo.

Det är Sverigedemokraterna som har väckt frågan om misstroende. Det är den senaste tidens extra allvarliga våldsdåd i Malmö som anges som orsaken. Förutom de sedvanliga sprängningarna och skottlossningarna har också en blott 15-årig pojke skjutits ihjäl. En jämnårig skadades allvarligt. Polisen betraktar det som en så kallad ”särskild händelse” och ärendet får nu nationella resurser. På plats i Malmö har polisen till och med kallat flertalet kriminella till ett möte med förhoppningen att kunna hejda en fortsatt våldsspiral.

Hur akut läget är illustreras på ett mycket övertydligt sätt av att flera av skjutningarna verkar vara del av helt olika uppgörelser. På frågan om polisen ser något samband med den 28-åring som sköts ihjäl den 31 oktober svarar Glen Sjögren, koordinator för projektet Sluta skjut ”jag tror det är tillfälligheter att det blir just nu. Vi kan inte se att de morden skulle hänga ihop”.

Bestörtningen är naturligtvis stor och ansvar bör utkrävas. Att blickarna riktas mot Morgan Johansson är inte orimligt. Som minister och chef för justitiedepartementet faller brottsbekämpning fullt klart på hans bord.

När justitieministern presenteras på Regeringskansliets hemsida är det första som möter en citatet ”som justitie- och migrationsminister vill jag arbeta för att knäcka den organiserade kriminaliteten”. Det arbetet är uppenbart allt annat än fullgjort.

Mot den bakgrunden verkar en misstroendeförklaring som en rimlig åtgärd. Jimmie Åkesson (SD) skräder inte orden när han hävdar att ”det är uppenbart att han [Morgan Johansson] inte tar situationen på allvar eller klarar av att hantera den”.

Att Johansson inte skulle inse situationens allvar är inte särskilt troligt, utan det hur han hanterar den som utgör den springande punkten.

Man kan tycka att 23 ihjälskjutna på ett halvår skulle vara ett nog så tydligt facit, och självklart är Johansson delansvarig, men dagens situation är också ett resultat av en långvarig vanskötsel.

Dessutom är ett svenskt statsråd ganska begränsat i sin maktutövning. Förbudet mot ministerstyre har länge varit en hörnsten i svensk statsförvaltning. Statsråden i Sverige styr naturligtvis genom budgetering och regleringsbrev, men har små möjligheter att själva gripa in och ändra myndighetsutövning i stunden.

Att något skulle bli avsevärt bättre för att man avpolletterar Morgan Johansson är också svårt att se. Det ligger mycket i Anders W Johnssons (C) försiktiga kommentar ”men jag har väl lite svårt att se hur det skulle innebära en lösning på den akuta situationen i Malmö”.

Hotet om misstroendeförklaring är däremot inte bara politisk positionering. Det är en viktig del av riksdagens kontrollmakt och en tydlig signal om att saker inte sköts som de ska. I praktiken är det dock också det enda det är, ingen misstroendeförklaring har någonsin röstats igenom i Sverige.