Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Seth Wenig

Missta inte omtanke om barn för antisemitism

Omskärelse av pojkar är en komplicerad fråga där rättigheter krockar med varandra. En medicinsk-etisk utredning är därför rimlig. Men betänk att förbud kan leda helt fel.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Barns rätt att slippa utsättas för smärtsamma, onödiga ingrepp måste väga tyngre än religiösa sedvänjor. Så resonerade en majoritet på Centerstämman. Kraften i argumentationen tycks ha tagit partiledningen på sängen, som fick se sig överkörd.

Kritiken från judiska Centralrådet lät inte vänta på sig. Ordförande lät påtala att ett förbud, om det någonsin skulle bli verklighet, skulle tvinga judar att fly Sverige.

Det är säkert så väldigt många skulle känna. Men betänk också detta: alla judar – och muslimer – låter inte längre omskära sina pojkar. Faktiskt finns det en rörelse inom respektive religion till förmån för mildare, icke kroppsligt invasiva, ceremonier.

Kort sagt finns det judar som idag skyggar inför tanken att utsätta sina barn för en smärtsam, oåterkallelig procedur. De ser inte omskärelsen som absolut nödvändig för att bekräfta tro, tillhörighet och identitet. Det finns också företrädare för respektive religion som, i vuxen ålder, har riktat hård kritik mot att ha påtvingats ett ingrepp de önskar vore ogjort.

Samtidigt ser en majoritet av troende omskärelsen som oändligt betydelsefull, rentav livsviktig. Sådan är tron. Och diktat i den heliga skriften ger förklaring:

"En oomskuren av mankön, en vilkens förhud icke har blivit omskuren, han skall utrotas ur sin släkt; han har brutit mitt förbund." står det i 1 Mosebok 17:14. Det är förståeligt att troende, ställda inför ett så brutalt hot, slåss för sin rätt att utöva sin religion på det sätt läran kräver.

Det förklarar vikten av att noga väga barnets rätt till kroppslig integritet mot föräldrarnas rätt att i religionsfrihetens namn ge barnet vägledning och fostran. Religionsfriheten är också en frihet till religion, att staten inte ska lägga sig i trosutövning. Vi låter, av respekt för människors tro, föräldrar fatta en rad val för sina barns räkning, så länge valen inte allvarligt skadar barnen.

Så hur är det med omskärelsen? Att den åsamkar barnet smärta, om än övergående, är givet. Det förklarar till en del följande:

"Omskärelse utan medicinsk grund som utförs utan att personen har samtyckt bryter mot grundläggande medicinsk-etiska principer. Särskilt med tanke på att ingreppet är oåterkalleligt, smärtsamt och kan medföra allvarliga komplikationer."

Så skrev de nordiska barnombudsmännen, samt en rad representanter för de nordiska barnläkarföreningarna, i ett gemensamt uttalande redan 2013.

Samtidigt finns det företrädare för Världshälsoorganisationen, som i likhet med Hans Rosling, förespråkat omskärelse. Detta för att det finns studier som talar för att omskärelse minskar risken för att smittas av och sprida sexuellt överförbara infektioner.

I skrivelsen från barnombudsmännen framförs önskemål om "en respektfull dialog mellan alla berörda parter om hur vi bäst kan försäkra pojkar fullt inflytande i frågan om omskärelse."

En respektfull dialog är "en nåd att stilla bedja om". Tiden är ännu inte mogen för ett förbud. Och Centern lär inte driva på alltför hårt, trots lördagens ställningstagande. Det är bra. Men så är inte att "verka för något och utreda" heller att påtvinga förändring i morgon.

Men i bästa fall kan det faktum att Centerstämman har lyft locket av en debatt som bubblat i liberala och medicinska led på sikt leda till angelägna och nyanserade juridiska och medicinsk-etiska diskussioner. För det finns motsägelsefullheter i dagens syn på omskärelse som behöver adresseras.