Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Maria Haldesten: Miljonslöseri på en skitfråga

Hur kunde ett dödfött projekt rullas så länge? Och hur kunde prislappen bli så hög innan en enda bräda spikats?

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 8/10. Ett skrymmande jättedass vid fästningen var aldrig någon bra plan Det borde kommunen ha insett från början. Men när en idé väl har fått fäste finns alltid en risk att det snickras in absurdum. Men nu är det slut. Tenaljterassen hamnar i den papperskorg den borde hamnat för länge sedan - innan drygt tre och en halv miljon av skattebetalarnas pengar hann ticka iväg.

Skälet till fiaskot är att Statens Fastighetsverk påpekat det uppenbara - att den dominanta byggplanen skulle skrymma fästningen. Terass med dass passar inte in. Och optimisterna förklarar att man nu kastar in handduken, medan partier som var pessimistiska från början påpekar det självklara.

– Vi borde ha dragit oss ur detta tidigare, säger kommunalrådet Christofer Bergenblock (C).

Bättre sent än aldrig. Att projektet redan har kostat så mycket är inget skäl till att fortsätta köra på. Samtidigt finns skäl att ställa frågan hur prislappen för ett planerat bygge kunde sticka iväg så enormt utan att en enda planka spikats. Det är förstås raka motsatsen till god hushållning med skattebetalarnas pengar.

Nu tar kommunledningen i stället sikte på en toalett vid pirens fot. Alltså där det sedan en tid har stått ett slags bajamaja och några bänkar. Den tillfälliga lösningen har inte varit något att skriva hem om. Det har, ärligt talat, stundtals sett ganska skitigt ut.

Det skall dock inte tas till intäkt för att dra igång ännu ett vansinnesprojekt - med exklusiva träslag från regnskogen och arkitektuppdrag. Faktum är att det finns en enkel lösning några hundra meter som kan bli föredöme. Alltså den lilla träbyggnad som står nära Barnens badstrand, där det för övrigt redan finns en funktionell toalett för den som blir riktigt nödig.

Varberg måste räkna med kalla stålbad framöver snarare än ljumma fästningsbad. De ekonomiska utsikterna är inte strålande. Och de investeringar som redan gjorts - på bland annat bad och simhall - har redan kostat oerhört mycket pengar. Därför måste kommunen nu hålla hårt i plånboken.

En stabil men enkel lösning, med toalett och badhytt borde räcka utmärkt för alla behov. Det finns dessutom redan färdiga lösningar på marknaden, även soldrivna, att köpa in. De kan till och med kosta mindre än den tidigare projekteringskostnaden.

”Hänga” kan man göra på den pir, gräsyta och de stenar som redan finns. Svårare än så måste det inte vara.