Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Maria Haldesten: Migrationsverkets syn på ordning ger mardrömmar

En hårt arbetande Varbergsfamilj utvisas på orimliga grunder. En dyster påminnelse om att systemfelen måste ändras.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 4/9. Kan arbetsmyra bli för flitig? Ja, enligt svensk lag. Det finns gränser för hur mycket övertid man får jobba - och finns behov av extra övertid måste arbetsgivaren söka dispens.

Ansvaret ligger alltså på arbetsgivaren. Men när denne missar det, kan det i stället bli arbetstagare som drabbas. Som familjen Jetishi, som nu skall utvisas efter fyra år i Sverige - trots att arbetsgivaren uppenbarligen uppskattat och har haft stort behov av arbetskraften.

– Jag tycker att det är fruktansvärt och tar mer än gärna ansvar för de fel vi har gjort som arbetsgivare, säger Daniel Carlsson, vd för Ästad vingård.

Att arbetsgivaren felat är uppenbart. Under en hektiskt period på sju månader 2018 jobbade den anställde 365 timmar övertid. Att den sortens brott mot arbetstidslagen kan leda till böter för arbetsgivaren är fullt rimligt. Men att den person som lagen tillkommit för att skydda, i stället blir den som straffas, är helt oacceptabelt. Dock inte i Migrationsverkets ögon, som alltså vänder skyddslagen mot den anställde.

– Det vilar ett ansvar på arbetstagaren att själv kontrollera att allt är rätt, säger Frederik Abbemo, presskommunikatör på Migrationsverket.

Det är tyvärr inte första gången – och förmodligen inte sista –som Migrationsverket ställer den sortens krav på intet ont anande arbetstagare. Människor som gjort sitt yttersta för att jobba hårt, betala skatt, göra rätt för sig och vara till lags kan få se sin tillvaro raseras på grund av någons annans misstag, eller för att de inte hade koll på en minimal detalj i regelverket.

Väletablerade arbetstagare har kallt blivit serverade utvisningsbesked för att de tjänat någon hundralapp för lite en viss månad, för att arbetsgivaren missat en försäkringsdetalj under en provanställning för länge sedan, eller annonserat ut jobbet på fel sätt. Att ångerfulla arbetsgivare, som av allt att döma faktiskt är seriösa om än inte ofelbara, har försökt rätta till felen i efterhand bevekar sällan ett benhårt Migrationsverk.

Därför fortsätter fall efter fall av absurda utvisningar att skapa rubriker – medan Migrationsverket hänvisar till vikten av ordning och reda. Ändå är det smärtsamt uppenbart att verkets handläggning snarare orsakar lidande och problem.

Migrationsverket brukar då inte vara sena att skylla ifrån sig på politiker – som ju stiftar de lagar verket bara menar sig följa till punkt och pricka.

Hålen och bristerna i systemet har inte undgått politikerna. I synnerhet de så kallade kompetensutvisningarna har lett till utspel och initiativ. Men det har gått långsamt för regeringen, vars intresse verkar svalt. Inför Januariavtalet krävde Centerpartiet och Liberalerna därför att det ska tillsättas en utredning. Resultatet väntas dock komma först nästa år.

Förhoppningsvis landar utredningen i förändringsförslag som gör att det regelverk som satts upp till skydd mot utnyttjande av oseriösa arbetsgivare, inte används i fel läge. Det måste lämnas utrymme till rimliga helhetsbedömningar från fall till fall.

Innan dess kan fler hårt arbetade människor bli utvisade, medan vissa brottsliga individer däremot får stanna eftersom de tilltänkta utvisningsländerna vägrar ta emot dem. Ett systemfel som retar gallfeber på många svenska väljare.

Att Sverige förlorar högt kvalificerad arbetskraft på grund av petitesser är illa. Men på det stora hela är en utvisning av drivna arbetstagare lika illa oavsett om denna har hög eller låg utbildning. Människor som vill och kan göra skillnad skall inte tvingas ut ur landet på oskäliga grunder.