Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Trots allt inte en penis. Bild: Ulf Palm/TT
Trots allt inte en penis. Bild: Ulf Palm/TT

Richard Böhme: Midsommar minner om svensk särprägel

Midsommar är ett tillfälle att äta och dricka gott, umgås med släkten och minnas att även svenskar kan sticka ut.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 25/6. Så var det äntligen dags. Res stången, kyl nubben och invänta släktingarnas ankomst. Det blir inte vilken midsommar som helst. Det där sista, att få fira en högtid med släkten, kan för många bli första gången på ett och ett halvt år. Men, i takt med vaccinationerna spirar hoppet. I nästa vecka blir Halland första region att vaccinera 18-åringar.

Näst julen intar midsommar platsen som vår viktigaste tradition. Som så många högtider går den långt tillbaka, men har också förändrat sig under århundradenas lopp. Ursprunget är höljt i dunkel. Närheten till sommarsolståndet gör att en koppling verkar sannolik men går inte att bevisa. De äldsta vi känner till om firandet är i stället som kyrkohögtid, helgad år Johannes Döparen den 24 juni.

Det finns en vidsträckt och populär uppfattning om att den oskyldigt blomsterklädda midsommarstången ska ha ett tydligt ekivokt ursprung, att det helt enkelt skulle röra sig om en floral fallos. Till säkerligen mångas besvikelse finns det ingenting som stödjer den uppfattningen. Det hindrar den nu inte från att leva vidare, ibland på oväntade sätt. För några år sedan var det flera som, i jämställdhetens namn, valde att arrangera björklöven och blommorna enligt mer, kvinnliga former. (Ledarredaktionen vill vara tydlig med att alla naturligtvis midsommarpyntar precis som de vill, men att oavsett i vilken form det ordnas så faller björkris inte under allemansrätten.)

Å andra sidan är midsommaren inte helt utan erotiska inslag. Föreställningen att barnafödslarna skulle öka markant nio månader efter högtiden verkar faktiskt vara med sanningen överensstämmande. Framför allt har den brukat vara det. Födelsedagarna duggar fortfarande tätt i mars men trenden är inte riktigt lika tydlig som under 1900-talet. "Midsommarbarn" är dock fortfarande ett begrepp.

I bland blir midsommar också en symbol för det typiskt svenska. Mona Sahlins famösa citat om att hon inte kan "komma på vad svensk kultur är" utöver "midsommarafton och sådana töntiga saker" är på många sätt talande. Framför allt är det ironiskt, att det undgick henne att inte kunna identifiera sin egen kultur bara är ett bevis på hur normerande den är, "vi har ingen kultur, vi är normala", och att det ändå var midsommar hon tills slut valde som exempel. Få andra högtider torde lika tydligt motbevisa idén om att svensk kultur inte sticker ut.

Om du någonsin vill känna dig exotisk så bjud in utländska gäster till ditt midsommarfirande. Efter att ha sett amerikaner storögt betrakta små grodorna, grina illa efter Bäska Droppar och, sitt puritanska arv till trots, acceptera nakenbadet, så inser man att svensk kultur också är ganska särpräglad; och i andras ögon ibland lång ifrån lagom.