Nollvisionen handlar om åtgärder för att motverka dödsfall och allvarliga skador i trafiken. Politikernas ovilja att satsa på fler trafikpoliser kan få en att tro att det finns en slags nollvision även här.
Nollvisionen handlar om åtgärder för att motverka dödsfall och allvarliga skador i trafiken. Politikernas ovilja att satsa på fler trafikpoliser kan få en att tro att det finns en slags nollvision även här. Bild: Fredrik Sandberg / TT

Mer trafik, färre trafikpoliser

Det har sagts förut, men behöver uppenbarligen sägas igen: Vi behöver fler trafikpoliser.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS

I år har vi fått en ny trafiklag, den om att det är otillåtet att distraheras av sin mobiltelefon i bilen. Frågan är dock hur många som verkligen åker dit, för de som ska övervaka att vi följer lagen blir bara färre och färre. Faktum är att trafikpoliserna i dag är så få att om politikerna fick för sig att vi skulle återgå till vänstertrafik och om trafikanterna helt struntade i detta, hade ytterst få bötfällts.

Nu är det givetvis inte enbart de som utbildats till trafikpoliser som bidrar till att kontrollera trafiken, men den övriga poliskåren är samtidigt upptagna med så mycket annat. Med detta sagt; för att lagstiftning inom trafiksäkerhet ska göra någon nytta krävs det fler poliser som kan övervaka att lagarna följs.

ANNONS

Visst ska vi även kunna förlita oss på människors goda omdöme att eftersträva att följa de lagar och regler som finns, men vi vet samtidigt att det goda omdömet ibland har sina svackor och att det hos en del individer oftare är svagt än starkt. Det är väl kort sagt just därför vi har en ordningsmakt som kontrollerar att vi följer det som står i lagboken.

Ser vi till trafiklagstiftningen är dess syfte, oavsett vad vi kan tycka om en del regler, att minska riskerna för olyckor, personskador och dödsfall. Till detta har vi dessutom en nollvision om att ingen ska dödas eller skadas allvarligt i trafiken. Den visionen är nu över 20 år gammal och har lett till att utvecklingen länge gått i rätt riktning. Den sittande regeringen har dock konstaterat att det krävs en nytändning för att nå ännu bättre resultat. Den konkreta åtgärden har då blivit att ge Trafikverket i uppdrag att leda och samordna trafiksäkerhetsarbetet.

Nog är det så att samordning är en klok åtgärd, men en uppenbarare och konkretare politisk åtgärd hade varit ett besked från regering och riksdag om att öka antalet trafikpoliser. På 1980-talet fanns det över 1500 specialutbildade trafikpoliser i Sverige, 2015 var det drygt 400. I dagsläget är vi nere på färre än 200. En som tydligt uttryckt vad detta innebär är Ulric Långberg, branschchef på Sveriges Åkeriföretag: ”Det är som att ta bort domaren från en hockeymatch. Till slut lönar det sig inte att göra rätt”.

ANNONS

Färre poliser längs med vägarna samtidigt som trafiken ständigt ökat är en ekvation som inte går ihop. Det krävs inte ens ett sifferexempel på antalet bilar på vägarna på en dag eller den totala sträckan landsväg som finns i vårt land för att förstå att knappt 200 trafikpoliser har en omöjlig uppgift. Fler trafikpoliser är något som krävs för alla bilisters säkerhet, inte minst för de som är yrkeschaufförer och ständigt rör sig i trafiken.

Allt leder fram till den givna frågan - vad väntar politikerna på? Det är dags att ta beslut som gör att vi får fler trafikpoliser som kan se till att trafiksäkerheten ökar.

ANNONS