Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Markus Schreiber

Mathias Grimpe: Merkels efterträdare – Europas nya ledare?

Självfallet är det Merkels stöd som lett till partiledarposten, men för att överleva det politiska spelet, krävs det att Kramp-Karrenbauer, som nyvald CDU-ledare, fortast möjligt påbörjar en egen resa med partiet.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 12/12. CDU har valt en ny ledare; Annegret Kramp-Karrenbauer efterträder Angela Merkel. Hon kan vara den reform CDU, de tyska kristdemokraterna, länge efterfrågat. Det återstår att se om hon, tillsammans med partiet, lyckas få med sig det tyska folket.

Som förbundskansler Angela Merkels bundsförvant, förväntas Annegret Kramp-Karrenbauer, fortsätta i samma uttrampade fotspår. Frankrikes Emmanuel Macron har ansetts vara Europas näste ledare att ta vid efter Angela Merkel. Att Frankrike drabbats av upprepade kravaller och protester mot Macron-regeringens politik, ger nu möjlighet åt ett annat startfält. Då det i nuläget är svårt att se några uttalade kandidater till den informella posten, skulle det längre fram kunna finnas en chans för Annegret Kramp-Karrenbauer i egenskap av förbundskansler, att även axla Europaansvaret.

Även om kristdemokraten Angela Merkel, ännu sitter kvar vid makten, talas det i tysk press om att landet snart kommer präglas av den nya partiledarens åsikter. Sett till hennes förestående utmaningar, finns det några som är överordnade de andra.

Kramp-Karrenbauer behöver vinna tillbaka väljare som gått över till högerytterpartiet, AfD, Alternativ för Tyskland. Ett parti som stått med öppna armar allt sedan Angela Merkels numera berömda uttalande: ”wir schaffen das” – vi klarar det, under den mycket prövande tiden för den så kallade europeiska migrantkrisen, 2015. Ett allt för liberalt uttalande för de väljare som hellre sett att det kristdemokratiska partiet valt en strikt konservativ, och därmed restriktiv linje, gällande flyktingpolitiken. Angela Merkel har fått betala ett högt politiskt pris i hemlandet när hon intagit nödvändig position som ledare för, inte bara Europa – utan även för EU.

En ganska avgörande och förståelig fråga tyskarna ställer sig, är om Angela Merkel avser stanna kvar hela mandatperioden ut som förbundskansler. Tre år kan bli till en besvärlig och utdragen period. Först och främst sett till CDU – de oerhört viktiga lantdagsvalen för delstaterna Brandenburg, Sachsen och Thüringen, hålls i oktober och september 2019. I särskilt östra Tyskland har AfD vunnit gehör för en politik som viglat upp ekonomiskt utsatta grupper genom att väcka en slumrande rasism; särskilt ett utpräglat judehat. Jämfört med Angela Merkels uttalande, har AfD stått för en råhet och en vulgarisering av politiken, som till viss del även gått att se i exempelvis Sverige, men än så länge, kanske främst i Ungern. Med tanke på att inte bara Europas ekonomi, utan även världsekonomin, snart anses börja backa och istället gå in i en lågkonjunktur, blir östra Tyskland en massiv prövning för Annegret Kramp-Karrenbauer att bemästra. Med en hög arbetslöshet och en klimatrepressiv kolindustri, är den delen av Tyskland en politisk högriskzon. Och därför ett oundvikligt område att ta itu med.

Ett annat område vi kan förvänta mer inom, är den tyska hållningen gentemot Ryssland. Vi kan genom den nya CDU-ledaren, förvänta oss en ny syn på Ryssland. Kramp-Karrenbauer har länge varit en förespråkare av en mycket tuffare linje, med innebörden nya sanktioner. Exempelvis anser hon med rätta att Krimannekteringen inte borde ha passerat så pass obemärkt genom EU:s korridorer, som den faktiskt gjort. Genom visad acceptans, hålls möjligheten öppen för Rysslands president Putin, att genomföra liknande manövrar.

Möjligheten att även bli förbundskansler, har funnits i samtalen. Partimedlemmarna var dock ytterst tydliga under omröstningen – Merkel som förbundskansler, vill de behålla. Ett troligt scenario är, att Kramp-Karrenbauers CDU kommer bli mer konservativt än Merkels. Som troende katolik har hon motsatt sig exempelvis samkönade äktenskap. Hennes tro är grunden för ett nytt ledarskap. Ett ledarskap som kan ge tyskarna ett tillräckligt förnyat CDU. Och som i så fall också innehåller den konservatism de flyende väljarna så efterfrågar.

Kramp-Karrenbauer anses vara en pragmatisk politiker som inte tar förhastade beslut. Det har fått henne dit där hon är i dag. Och även om hon fram tills nu har gett stöd åt Merkels flyktingpolitik – Merkels dagar som förbundskansler är högst troligt på kraftigt avtagande. Självfallet är det Merkels stöd som lett till partiledarposten, men för att överleva det politiska spelet, krävs det att Kramp-Karrenbauer, som nyvald CDU-ledare, fortast möjligt påbörjar en egen resa med partiet. Kramp-Karrenbauer gör därför bäst i att först och främst frigöra sig från Angela Merkels ledarstil, och tvärtemot, istället bli mer lyhörd för partimedlemmarnas röster.

För att vinna kampen om östra Tyskland, behöver CDU lägga fram jobbskapande förslag och driva på reformer för att inte skapa ännu större grogrund för extremism. Lyckas de, blir den indirekta effekten att den nya ledaren samtidigt manövrerar ut Angela Merkel. Det framstår i nuläget som om manegen är långt ifrån krattad.