Katarina Erlingson: Matens klassklyfta hotar krisberedskapen

De höga matpriserna sätter fokus på de ekonomiska problem som många ställs inför, inte minst barnfamiljer. Det blir också tydligt att matpriserna fördjupar klyftorna mellan dem som har kunskap om hur man lagar god och billig mat och dem som inte har det.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Utvecklingen har varit tydlig det senaste årtiondet: det mesta går att köpa utan att man behöver anstränga sig i matlagningen. Färdigriven ost, färdigtärnad potatis, färdigstekt bacon som bara kan värmas i mikron, färdiga såser, ja listan kan göras lång. Man behöver inte ens blanda en sallad längre, den går att köpa klar i påsar. Inte konstigt då att maten redan innan krisen var dyr, när vi blivit så bekväma.

Bekvämligheten straffar sig nu när priserna skenar. Nu är det en hel generation som inte vet annat än att köpa pizza att värma i mikron och som inte vet hur man gör billiga långkok. Människor som inte har kunskap om hur man gör bra mat och som tidigare inte behövt bry sig. Nu gör hålen i plånboken det uppenbart att man måste bry sig. Men då kan det vara svårt att ställa om och plötsligt börja laga mat från grunden. Motsatsen är de som nördar ner sig i matlagningens detaljer och tävlar i Sveriges mästerkock, medan andra bara tittar och tar inte till sig.

ANNONS

Hemkunskapsundervisningen i skolorna har länge varit alltför styvmoderligt behandlad. Maten har blivit en klassfråga - det har den kanske alltid varit, men det är minst lika tydligt nu som det var för hundra år sedan. Nu är klyftan mellan dem som kan och dem som inte kan laga mat. De som är unga barnfamiljer i dag har sällan egna föräldrar som hinner delge sin kunskap om hur man lagar mat gott, billigt och från grunden. Vi som är äldre har däremot ofta haft en hemmavarande mamma och har fått hjälpa till med att rensa strömming, vispa pannkakssmet eller stöta potatismos. Nu är det bekvämt att köpa färdig pannkakssmet, trots att det egentligen är så enkelt att vispa ihop en egen.

Mat borde vara mycket mer politik än vad det är. Kunskap om mat är guld värd och de svagaste måste få hjälp av politiska beslut att få de nödvändiga färdigheterna för att klara sig själva i köket.

Det är förstås ett långsiktigt arbete att ändra på den felstyrda matskutan. Det kommer att ta minst en generation att åtgärda, även om man börjar nu. Det är minst lika mycket krisberedskap som något annat.

Skolan och studieförbunden borde få särskilda uppdrag med fokus på ökad kunskap om matlagning. Livsmedelshandlarna skulle kunna dra sitt strå till stacken mycket mer. Pandemin verkar ha tagit död på butiksdemonstrationerna, men nog kunde de enskilda handlarna ta upp matlagning för att locka nya kunder. Det skulle rentav kunna vara en konkurrensfördel samtidigt som det bidrar till självförsörjning och krisberedskap.

ANNONS
ANNONS