Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Povel Arwidson
Bild: Povel Arwidson

Maria Haldesten: Mörkande en farlig linje när smittan ökar Halland

Otydlig smitthantering och bristande respekt för vikten av öppenhet håller inte när Varbergs och Falkenberg nu går in i skarpare läge.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 4/11. Hostan byggde bo i bröstet och lämnade inte förrän döden knackat på. Inom loppet av tre veckor var den gamla damen död. Kanske var den utgången oundviklig. Detsamma kan inte sägas om den smittspridningsrisk som hemtjänsten, genom ett samhällsfarligt hemlighetsmakeri, gjorde sig skyldiga till.

Anhöriga fick nämligen inget veta förrän kvinnan hade körts till sjukhus. Innan dess träffade de henne som vanligt - liksom andra släktingar, vänner och arbetskamrater.

Det är lätt att se vad följden kan ha blivit. Ändå hävdade hemtjänsten att man gjort helt rätt, med hänvisning till patientsekretessen. Att berätta var brukarens sak. Ett resonemang som möjligen håller i de fall där ”brukarna” är klara i knoppen. Så är som bekant inte alltid fallet.

Med liknande argument om att man inte vill ”peka ut kunderna” vägrar Varbergs kommun nu att berätta på vilka äldreboenden smittan finns.

”Jag upplever att vi har laglig rätt att agera på det sättet” förklarar Varbergs socialchef.

Hennes ”upplevelse” delas dock inte av kammarrätten Sundsvall som i ett utslag konstaterar att det inte går att härleda smittstatus på ett boende till enskilda brukare och att uppgifterna därför kan lämnas ut.

Detsamma bör gälla gymnasieskolorna i Varberg och Falkenberg. Det är inte acceptabelt att ansvarig förvaltningschef i Falkenberg inte vill tala om hur många på skolan som är smittade. Det gör det omöjligt för ”kunderna” - det vill säga eleverna - att påverka beslut kring exempelvis distansundervisning.

Öppna kort och raka besked är det enda rimliga i ett läge när smittan nu åter ökar snabbt i Halland. Myndigheterna måste då göra sitt yttersta för att både upplysa om läget och uppmuntra allmänheten att följa de skärpta råden.

Förutom att hemlighetsmakeri kan leda till ökad smittspridning – som i exemplet i början – så är mörkande kontraproduktivt för den som vill göra sitt yttersta för att bidra till förståelse för lägets allvar.

Förtroendet för myndigheterna, exempelvis kommunen och dess verksamhet, är nu av yttersta vikt. Det måste kommunerna förstå.

Det är också viktigt att det spretar mindre vad gäller hanteringen av smitta. I dagsläget agerar kommunala skolor i Halland på lite olika sätt både vad gäller kommunikationen utåt - och hur tidigt man övergår till distansundervisning i en klass eller på ett program. Det ger ett veligt och inkonsekvent intryck.

När institutioner som skolor tillämpar principen om fritt valt arbete för smitthanteringen ökar risken för att invånarna beter sig på motsvarande sätt. Det är inte rimligt när grundrådet nu åter är att den som kan skall jobba hemifrån, undvika folksamlingar och köpcentrum.

Det senare innebär alltså att alla som inte måste åka till Gekås skall avstå - även om köpsuget inför jul väcker shoppinglust. Nu är den väntade andra vågen här. De vårdanställda håller andan. Vi andra måste hålla på oss. Skärpa till oss.

Vi må vara bättre förberedda, med fler testet och bättre utrustning än i våras. Men vi har ändå inte råd att slarva. För den här gången har vi fler månader framför oss med ett klimat där viruset bevisligen trivs.