Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Olivia Lindroth Steinwall: Måste man rösta i kyrkovalet?

I Sverige är vi, med all rätt, stolta över vårt starka civilsamhälle. Svenskarna är generellt ett samhällsintresserat folk, med medvetna medborgare och högt valdeltagande. Det är värdefullt, och nödvändigt för att det folkvalda styret ska vara legitimt.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Därför blir många av oss ivriga när det närmar sig val. Att rösta är inte längre bara en rättighet, utan en skyldighet. Rösta, rösta, och bryr du dig inte, rösta ändå. Vet du inte vad du ska rösta på, ta det som låter bäst, bara du röstar. En del anser till och med att vi borde göra som bland annat Italien och Belgien - införa röstplikt, så soffliggarna får böta för sin ovilja att påverka de politiska besluten.

Jag tror inte minst det är vanligt bland unga. När jag fick rösta första gången, i kyrkovalet 2016, närmast pepprades jag och jämnåriga med budskap om att gå och rösta även om vi så aldrig satt en fot i kyrkan. Det var viktigt att rösta, så Sverigedemokraterna inte fick mer makt.

För mig som liberal låter det ju som ett nobelt skäl. Ändå är det något som skaver med tanken om att rösta bort någon snarare än att rösta in någon. Det känns hånfullt mot de politiker som lägger själ och hjärta i sitt engagemang, i frågor som inte över huvud taget har med Sverigedemokrater att göra. Att göra det politiska klimatet till “Alla mot SD” är inte att göra någon en tjänst - det är att reducera en djungel av viktiga konflikter och meningsskiljaktigheter och få den att cirkulera kring ett gäng rassar.

Sen 2016 har jag hunnit fundera lite på vad jag egentligen tycker om rösträtt och valdeltagande. Jag hade alltid hört att alla borde gå och rösta. Det tycker jag fortfarande, men jag upplever att vi slirat i från det egentliga syftet med att sträva efter ett högt valdeltagande. Värdet kanske inte ligger i rösten i sig, så mycket som det ligger i det medvetna deltagandet från medborgarna. Visst kan du se rösträtten som både en rättighet och en skyldighet, men det innebär också ett ansvar att ta din del av kakan på allvar och veta vem du röstar på, inte bara vem du röstar bort.

Jag vill inte ha ett samhälle där bara statsvetare går och röstar, och jag kommer uppmuntra alla jag känner att vara aktiva deltagare i valet. Men; om någon varken vill, bryr sig, eller har ett hum om vem de röstar på, vad är egentligen det demokratiska värdet med att tjata dit dem ändå? Det känns snarare som att hjälpa populistiska partier på traven, då det kommer gynna den som lovar enkla lösningar.

Mina reflektioner gäller val i allmänhet och kyrkovalet i synnerhet, då en betydande del av Svenska kyrkans medlemmar inte har så mycket att göra med kyrkopolitiken till vardags. Oavsett hur mycket du är i kyrkan eller hur insatt du är så hoppas jag givetvis att du använder din röst om det är något du vill göra - men inte för att din kompis tjatar om att du ska gå och rösta dit vem som helst för att hålla någon annan borta. Jag vill mena att kyrkan är för viktig för det.

Vi borde uppmuntra folk som inte vet vad de ska rösta på att ta reda på det, inte att “gå och rösta ändå”. Och om du inte tycker det är viktigt att rösta så tycker jag att du har fel, men då kanske det är lika bra att du låter bli.