Månskenssonat för Cecilia Wikström

De nyttomaximerande etikmästarna i Liberalerna bör skämmas. Ifrågasätt moralen i lukrativa sidouppdrag i EU, men sjabbla inte såhär,

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Dörren i ansiktet och kniven i ryggen. Så gick det för affischnamnet som nu plockas ner. En mer osnygg hantering av en nyss hyllad politiker får man leta efter.

Om Cecilias Wikströms tårar sägs nu hånfullt att ”hon kan väl gråta hela vägen till banken”. De elaka pikarna är inte helt utan poäng. För syftet med månskensarbetet (moonlighting) – som väldigt många Europaparlamentariker ägnar sig – är delvis att dryga ut en redan rejäl lön. Därför är sidouppdragen ifrågasatta.

Problemet är ju att Liberalerna inte har ifrågasatt Cecilia Wikströms styrelseuppdrag – förrän nu. I stället gratulerades hon till utnämningarna självaste Jan Björklund. Samme partiledare som nu håller i kniven. Han vrider dessutom åt bladet lite extra genom att påtala att Wikström minsann satte styrelseuppdragen före väljarna och partiet.

ANNONS

Den historiebeskrivningen är förstås bekväm – och samtidigt ett effektivt sätt att ta all heder och ära av en politiker. Men att döma av närvaro- och aktivitetsmätningarna, liksom inflytelseranking, har Wikström trots allt tagit sitt förtroendeuppdrag på stort allvar.

Visst kunde Cecilia Wikström ha valt att be om ursäkt för att ha tagit plats i bolagsstyrelserna och lämna dem. Men att hon valde att inte vika sig för en hycklande partiledning är samtidigt förståeligt. Hon hade ju inte försökt dölja något utan varit öppen hela vägen. Partiledarens ursäkt om att han inte fattat omfattningen (varit naiv?) bör betraktas som en skamlig efterhandskonstruktion.

Till Wikströms försvar kan också hävdas att Liberalernas liberala feminism går ut på att få fler kvinnor i bolagsstyrelserna (utan kvotering). Att då offra en kvinnlig styrelseledamot för att hon gör vad många manliga liberala EU-politiker gör, nämligen tar plats, ger också ett förvirrat intryck.

Lägg gärna till att en av huvudtalarna, som skulle ge stjärnglans åt Liberalernas möte i helgen, tillhör de EU-politiker med det lönsammaste sidouppdragen. Vi talar alltså om Guy Verhofstadt, gruppledare för ALDE (Alliansen liberaler och demokrater för Europa).

Det var nog inte för att ge honom en uppläxning av Etikkommittén som Liberalerna hade bjudit in honom. Ändå slår Guy Verhofstadts ersättning – bland annat för styrelseuppdraget i investmentbolaget Sofina – Wikströms med hästlängder. Detta har uppmärksammats av anti-korruptionsorganisationen Transparency International, som bland annat granskar EU.

ANNONS

I somras släppte Transparency International rapporten ”Moonlighting i Brussels - side jobs and etichs concerns”. Där konstateras att cirka en tredjedel av parlamentarikerna har betalda sidouppdrag. Dit räknas även exempelvis Gunnar Hökmark (M) och Jasenko Selimovic (L). I rapporten påpekas det uppenbara – att intressekonflikter kan uppstå när den som redan har ett heltidsjobb för EU också åtar sig andra avlönade uppdrag.

Visst kan politiker ha nytta av att kontakter med närings- och arbetsliv utanför parlamentet. Men månskensuppdragen kan lika gärna stjäla tid från huvuduppdraget och öppna för osund påverkan. Och ju mer lukrativa sidouppdrag, desto större risk för korruption.

Månskensproblematiken i EU bör lyftas och uppförandekoderna skärpas. Och självfallet bör Wikströms omdöme ifrågasättas. Men det senare gäller i ännu högre grad hennes partis. Nu skall ju partiledaren avgå. Men de nyttomaximerande etikmästarna i partiet bör ju också ta sin hatt och gå.

ANNONS