Öppen fråga. Att Anna Kinberg Batra inte blir statsminister är vid det här laget klart. Men i övrigt är det en ganska öppen fråga.
Öppen fråga. Att Anna Kinberg Batra inte blir statsminister är vid det här laget klart. Men i övrigt är det en ganska öppen fråga.

Många möjliga regeringar

Dagens Nyheter i lördags listade inte mindre än sex möjliga regeringar 2018.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

När bara ett år återstår till valet listade Dagens Nyheter i lördags inte mindre än sex möjliga regeringar 2018. Förutom dagens rödgröna samarbete, är de uppräknade alternativen en Alliansregering, samarbete mellan S och M, en ren S-regering, en regering med M, KD och SD samt, och det är kanske ett av de mer troliga i dagens opinionssituation, en blocköverskridande regering med mellan S och MP samt C och L.

De hypoteser som måste vara uppfyllda bakom vart och ett av de listade alternativen är dock många. Flera av dem förutsätter att de får majoritet. En blocköverskridande minoritetsregering är inte särskilt troligt. Inte heller en minoritetskoalition och ett organiserat samarbete med ett parti som står utanför, som i dag.

ANNONS

Det sistnämnda, det vill säga att göra S beroende av V för att deras regering och budget skulle släppas fram, var i grunden Fredrik Reinfeldts idé om hur en parlamentarisk situation med SD i stark vågmästarställning skulle hanteras. Den var inte särskilt lyckad.

En orsak till denna idés svaghet var att den var dåligt förankrad i de egna leden och den Decemberöverenskommelse (DÖ) som var dess förlängda arm var närmast dödsdömd redan från början. Den har också framtvingat olyckliga uppgörelser av regeringen med Vänsterpartiet, se exempel härintill. Sådant hade kunnat förhindras om Alliansen varit beredd att göra upp i fler centrala frågor än som nu blivit fallet.

I en kommun är det förhållandevis lätt att etablera ett samlingsstyre där flera partier, även över blockgränsen, är med och ”regerar”. Till skillnad från en regering är ju en kommunstyrelse i praktiken redan en sorts samlingsstyre. Alla partier som får ett visst antal mandat, beroende av hur många partier som är representerade i kommunfullmäktige, får automatiskt plats i kommunens regering. Så har i Varberg SD, trots att inget annat parti vill samarbeta med dem, ordinarie plats.

Men det går inte lika lätt i en nationell regering. I en regering voterar man inte. Den som, vilket är mycket ovanligt, reserverar sig mot ett fattat beslut, skriver i praktiken under sin egen avskedsansökan. Ett statsråd är chef för ett departement. Med de avgrundslika skillnader som finns mellan sju partier i riksdagen å ena sidan och SD å den andra, skulle det inte vara möjligt att ha ett regeringssamarbete med dem.

ANNONS

När M nu om ett par veckor väl har valt sin nya partiledare och L med stor sannolikhet valt om Jan Björklund till sin, är det viktigt att Allianspartierna tar tag i sitt samarbete och presenterar fler gemensamma förslag. De måste även ge besked om hur de, förutom i en Alliansregering, vill att Sverige ska styras. C-ledaren Annie Lööf uppmanade till detta i ett debattinlägg i Dagens Industri i fredags. Det finns det all anledning för övriga att ta fasta på.

ANNONS