Modeindustrin – kläder, skor och väskor – är en stor del av hushållens konsumtion och ett stort intresse för många. Ofta kritiseras den dock för att även ha en skadlig miljöpåverkan.
Anledningarna till det är flera. Bomullsodling kräver mycket bevattning och den globala produktionskedjan innebär transporter och förpackningar. Men ett av de större problemen, för konsumenter som bär plaggen, människorna som arbetar i industrin och för närmiljön där produktionen sker, är de kemikalier som används. Det problemet kan motverkas genom att öka transparensen i produktionen. Storföretag behöver känna press på att vara öppna för att konsumenter ska kunna välja bort sådant de inte vill stödja.
Att Sverige inför en egen, märkligt designad, skatt på kemikalier tillhör däremot inte någon av de mer effektiva metoderna för att komma till rätta med modeindustrins miljöpåverkan. Likväl så håller det nu på att hända: regeringen tillsatte en utredning våren 2019 i frågan och de har nu presenterat sitt förslag på hur modeindustrin ska beskattas för förekomsten av kemikalier.
Regeringen föreslår en skatt som tas ut på alla kläder och alla skor, oavsett om de innehåller eller använder någon av de utpekade kemikalierna eller inte. Företagen måste sedan själva bevisa att dessa kemikalier inte förekommer, vilket innebär kostnader för administration och testning. Omvänd bevisbörda kallas det. Därefter kan företagen få tillbaka den skatt de betalat. Men eftersom skadliga kemikalier finns i den globala logistikkedjan för mode bör enligt utredningen bara 95 procent betalas tillbaka. Svenska producenter ska tydligen straffas för vad andra gör.
Enligt utredningen kommer den nya skatten att dra in runt 750 miljoner till statskassan, göra kläder och skor dyrare för alla svenskar och öka företagens kostnader, vilket i sin tur kommer minska antalet arbeten inom modeindustrin. Vinsterna – förutom mer pengar till regeringen – skulle bli förbättrad hälsa för svenskarna. Hur stor denna effekt blir kan dock inte utredningen svara på eftersom ”kunskaperna om omfattningen av kemikaliernas effekter på människors hälsa är begränsade”.
De kemikalier som regeringen nu vill straffbeskatta håller redan på att fasas ut av branschen själva. Andelen producenter som använder dem sjunker stadigt och utredningen uppger att förslaget bara kommer skynda på en utveckling som redan är på gång. Men likväl ska företagen beskattas, vilket kommer drabba svenska konsumenter och jobb.
Vi har tyvärr sett exempel på den här typen av dåligt designade miljöskatter tidigare. Exempelvis den särskilda kemikalieskatten på hemelektronik som mest bidrog till en mycket högre straffskatt på en X-box än en på mobiltelefon. Det hela är lite sorgligt eftersom det skadar förtroendet för vårt system. Syftet med alla dessa nya skatter tycks vara att dra in mer pengar samtidigt som man kommer undan krav på att behöva redovisa nyttan, genom att sätta på en miljöetikett.
