Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Wilfredo Lee
Bild: Wilfredo Lee

Maria Haldesten: Livsviktiga snack kring psykisk ohälsa kan rädda många ungas liv

Jag vill aldrig mer se jorden igen
Snälla låt mig dö
Snälla här och nu
Låt min önskan slå in
Från hjärta till själ

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Trettonåringens ord skär som knivar. Dikten, som faller ur skolboken, gör lejonmamman kallsvettig. Hon, som tagit strid på strid i kamp för en vettig vård och skola, har missat det största hotet av alla.

Men så är det så förtvivlat lätt att göra. Anhöriga berättar inte sällan om att sonen, eller dottern, dolde det där inre avgrundsdjupet som de till slut föll ner i.

- Visst hade vi problem med Tim ibland, men vi förstod inte hur allvarligt det var. Självmord var vi helt oförberedda på, berättade Aviciis pappa Klas Bergling i en artikel i HN inför att Globen blev Avicii Arena.

Ungefär var sjätte timme tar en människa livet av sig i Sverige. Och självmord är den vanligaste dödsorsaken bland unga mellan 15-24 år, enligt Nationellt centrum för suicidforskning och prevention.

Hur många av dem hade kunnat räddas om vården fungerat bättre, om samhället hade fungerat annorlunda?

Hur många hade vi kunnat rädda om vi hade vågat prata mer både med varandra och om psykisk ohälsa?

I dagarna får alla halländska föräldrar som har barn i nioårsåldern en angelägen bok i brevlådan: Livsviktiga snack.

”Vi är ofta bra på att lära våra barn hur man tar sig fram i trafiken – men inte lika bra på att träna på hur man pratar om känslor. ”

Så står det i boken.

Bara den meningen säger så mycket. Det dör nämligen sju gånger fler i självmord i Sverige än i trafiken. Ändå är nollvisionen för trafikolyckor allmänt känd. Men en kombination av tabun och okunskap bidrar till att det större livshotet ännu inte väckt lika tydligt politiskt engagemang.

– Vi tillhör tyvärr en tredjedel av de regioner som inte haft en handlingsplan mot självmord, det är därför vi skyndsamt satt igång det. Arbetet har pågått i några månader och rutinerna har kommit på plats, så det här är en prioriterad fråga, förklarade Mikaela Waltersson (M) i HN i februari. I år.

Att det dröjt till 2021 är förstås stor skam – och kritiken från organisationer som Suicide zero har varit befogad. Samtidigt är det välkommet att mer äntligen händer.

I Halland sticker Falkenberg ut. Här har ett suicidpreventivt nätverk bildats.

- Vi ser att inte minst många unga har det tufft. Det gäller att jobba på flera olika plan, sprida info och stötta varandra, säger Karin Nilsson, strateg på Lokal Nämnd Falkenberg

Under våren har nämnden, i samverkan med Suicide Zero, bjudit in till digitala föreläsningar med rubriken ”våga fråga”.

- Vi har nått ut till en mycket bred krets med olika deltagare, cirka 450 olika personer. Och till hösten bjuder vi in föräldrar med barn i åldern 9-12 år till Livsviktiga snack - föreläsningar som bygger på boken, säger Karin Nilsson

Men hur skyddar man en vän, eller sitt barn, från sig självt?

– Det gäller att visa att man ser att någon mår dåligt och att visa att man bryr sig. Då gäller det att bjuda in till samtal, att ställa öppna frågor. Vi måste göra det svåra pratbart, säger Karin Nilsson

Samtidigt måste den professionella hjälpen bli lättare att nå. Alltför många vittnar om att trösklarna till BUP är för höga.

– När utredning och behandling inte betalas av familjen själva är det ofrånkomligt att offentlig vård fungerar som grindvakt och ransonerar, skriver skolläkaren Mats Reimer i Dagens Medicin

Han riktar skarp kritik mot grannregionen norröver, som stramat upp regelverket och försvårat tillgängligheten till barnpsykiatrin. Han skriver om alla de barn med misstänkta diagnoser som blir förlorare på ransoneringen.

Men det skulle också kunna handla om Halland. Dels för att en del av dem som får nobben i grannregionen hamnar hos BUP i Halland. Dels för att tillgängligheten länge brustit även här.

– Nu har Halland öppnat "En väg in". Det känns jättebra att man inte ska behöva leta runt för att få vård, säger Karin Nilsson.

Förhoppningsvis slår det väl ut. För det händer fortfarande att unga med flera diagnoser, som inte anses sjuka nog för BUP, fortfarande kan bli vårdfall att bolla runt. Och unga drabbade, som redan tampas med låg självkänsla, konstaterar då bittert att de tydligen inte är värda att bry sig om.

Köer och svårtillgänglighet kostar dock mer än så. Väldigt många föräldrar till barn med psykiatriska diagnoser vittnar om hur de själva till slut kör rätt in i väggen.

Jag är en av dem.

Strävan att alltid ge järnet, både hemma och på jobbet, krävde till slut sin tribut.

I ett halvår har jag fört en skuggtillvaro, kämpat med ett utmattningssyndrom som ännu inte helt gett vika.

Att berätta om sin trasighet är inte självklart. Men kan jag bidra till att få fler att våga, bidra till fler livsviktiga snack, kan kanske fler finna hjälp till helande.

Min lejonunge lever. Men avgrundsdjupet lurar fortfarande runt hörnet. Och hjälpen är fortfarande längre bort än den borde vara. Men ju mer vi pratar om det, desto större chans att vi lägger fokus och resurser på rätt saker.

Hit kan du vända dig om du mår dåligt eller behöver prata

Minds självmordslinje

Hit kan du vända dig om du behöver stöd eller råd. Linjen är bemannad dygnet runt och nås på 90101. Finns även på chat för den som inte orkar prata.

Bris

Är du under 18 år kan ringa till Bris. Här kan du få professionell hjälp av kurator. Numret är 116 111 och är linjen är bemannad alla vardagar mellan 9–12 och 14–21. Det är gratis och du får vara anonym.

Kyrkans SOS

Kyrkan har en telefonjour som nås på 0771-800 650. Jouren är bemmanad med volontärer och är öppen vardagar mellan 13–21 och helger mellan 16–21.