Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

STOCKHOLM 20190319 Lastbilar vid ett logistikcentrum redo att lasta och lossa Foto Fredrik Sandberg / TT kod 10080 Bild: Fredrik Sandberg/TT

Livsmedelsförsörjningen måste tas på allvar

Dagens livsmedelsförsörjning är effektiv men skör och står illa rustad inför en större kris.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Redan i maj stod det klart att Coop ämnade köpa samtliga av Nettos svenska butiker och den 1 juli gav Konkurrensverket affären klartecken.

Vad detta skulle komma att innebära Nettos lagerpersonal stod klart i tisdags då det meddelades att Nettos lager i Falkenberg och Linköping stänger ned. För lagret i Linköping slår dörrarna igen redan sista november medan det i Falkenberg troligtvis är i drift till nästa sommar.

Detta är naturligtvis ett stort bakslag för alla de anställda. Det är 90 personer i Falkenberg som nu får se sig varslade och gå en oviss framtid till mötes. Nedläggningar av den här storleken märks av i samhället och skapar en stark känsla av osäkerhet.

Men beskedet belyser också en annan osäkerhet som är långt ifrån lokal.

Även om Netto bara utgör två procent av dagligvarumarknaden är det ändå en kedja med 163 butiker, främst i södra och västra Sverige. Att bara två centrallager försåg så många butiker är däremot mer regel än undantag.

Nu ska de forna Nettobutikerna, i takt med att de konverterar, gå över till Coops leveranskedja, med centrallager utanför Stockholm och i Malmö.

”Det kan innebära ett större tryck på Falkenbergslagret till en början eftersom lagret i Linköping stänger”, säger Coops presschef Tobias Rydergren.

Tryck på lagren råder det också i normaltillstånd.

Coop är den näst största livsmedelskedjan. Bara Ica är större och står för nästan hälften av alla livsmedelsbutiker. Förutom ett antal terminaler betjänas också Ica av två väldiga centrallager, ett i Västerås och ett i Helsingborg.

Butikskedjornas stora terminaler är också i huvudsak koncentrerade till västra Skåne, Göteborgsområdet samt Mälardalen. Därifrån transporteras varorna ut främst med långtradare och till viss del tåg. En stor del av vår mat befinner sig vid varje givet tillfälle på våra vägar.

Systemet, som passande nog brukar kallas ”Just in time”, är mycket effektivt men också mycket sårbart.

Gamla tider beredskapslager är sedan länge avvecklade, kvar finns bara vissa lager av läkemedel mot influensa, och var ansvaret för livsmedelsförsörjning i kristid egentligen ligger är inte helt självklart. Först 2010 fick Livsmedelsverket ansvar ”för nationell samordning när det gäller kris- och beredskapsplanering av livsmedels­försörjning i leden efter primärproduktionen”. Riksrevisionen riktade också förra året skarp kritik mot regeringen för den bristande ansvarsfördelningen vid krisläge.

Detta har fått pågå länge. I en sammanfattning från Totalförsvarets forskningsinstitut går det att läsa att ”efter att beredskaps­planeringen avskaffades i mitten av 1990-talet genomfördes under många år inte några regelbundna och systematiska studier av risker och sårbarheter i livsmedels­försörjningen”.

Det system vi alla litar på för våra mest basala behov är alltså en väloljad men mycket skör maskin. Vid ett större infrastrukturhaveri kan butikshyllorna börja gapa tomma efter ett dygn.

Det som i vanliga fall alltid fungerar har vi en tendens att ta för givet. På en personlig nivå är det högst förståeligt. På en offentlig är det oförlåtligt.