Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Den högerextreme politikern Rasmus Paludan höll en allmän sammankomst i närheten av Turkiets ambassad på lördagen.  Bild: Fredrik Sandberg/TT
Den högerextreme politikern Rasmus Paludan höll en allmän sammankomst i närheten av Turkiets ambassad på lördagen. Bild: Fredrik Sandberg/TT

Maria Haldesten: Liberalerna har bäddat för röran de klagar på

Var den planerade koranbränningen i Falkenberg ett arrangemang för Paludans parti eller SD?

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Att den Putinsmekande falangen i SD avskyr tanken på ett svenskt Nato-medlemskap är ingen hemlighet. Och den officiella omsvängningen bör ses som en del av den fasadputsning som SD har gjort – för att bli regeringsfähigt.

Under ytan pågår dock ett annat spel. Att ryska pengar har finansierat högernationalistiska rörelser och partier i en rad europeiska länder är ingen hemlighet. Frikostigheten hänger förstås samman med den ryska strävan att så split och destabilisera.

Några konkreta bevis för att det gömmer sig smutsiga ryska rubel bland de anonyma donationer som har finansierat Sverigedemokraterna, Stram Kurs, eller SD-anknutna mediesatsningar, finns dock inte. Och att betrakta den SD-anknutna alternativmedieprofilen Chang Frick som Kremlagent, kan vara långsökt - även om han jobbat för ett dotterbolag till Putins propaganda organ Russia Today. Kanske är han bara nyttig idiot?

Det är dock enkelt att konstatera att Chang Frick, genom att (åter?) locka hit Rasmus Paludan och betala hans demonstrationstillstånd, även spelade Putin i händerna.

Huvudsyftet må ha varit att provocera en odemokratisk regim - och demonstrera ett brinnande intresse för yttrandefriheten. Men givetvis kunde Frick förutse att koranbränningen skulle kunna gynna fler syften.

Att SD nu tvår sina händer är givet. Men den "incident" som nu blåser upp stormar på fler håll än i Turkiet, blir ännu en påminnelse om den säkerhetsrisk som finns med ytterlighetspartier som SD. Och det blir en påminnelse om hur högeryttern samverkar - oavsett om arenan är Falkenberg eller Stockholm.

I Dagens Nyheter kräver Liberalernas Fredrik Malm att SD bryter med Chang Frick. Fler upprörda kritiker hoppas i sin tur på att Moderaterna tar den blåbruna konstellationens problembarn i örat. Och visst är det befogat. Men sett till hur M hanterade Hanif Bali, vore det dumt att förvänta sig för mycket.

Vad de vredgade Liberalerna beträffar: de har bäddat ner sig med ett ytterlighetsparti. Trodde herr Malm att det skulle bli bekvämt?

I så fall har han nu blivit varse precis hur knöligt underlaget är. Och då tjänar fler upphetsade vredesutbrott föga till.

Liberalerna kan förstås konstatera att man satsat fel och välja att lämna regeringen. Eller så anstränger sig samtliga som ingår i landets ledning på att bemöta kaospiloter och neurotiska diktatorer med samma lågaffektiva fattning.

Regeringen har försökt stryka Turkiet medhårs, med begränsad framgång. På tisdagskvällens snabbinkallade presskonferens var tonen mer balanserad. Då påtalades det uppenbara: Man kan tycka att bokbål är osmakliga - och samtidigt värna vars och ens rätt att demonstrera utanför exempelvis en ambassad.

Det är ju för att försvara exempelvis den rätten, och vår demokrati, som vi väljer att gå med i Nato. Och medlemmar lär vi bli - även om hindren på vägen blir fler än de flesta av oss önskat.