Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

GÖTEBORG 2016-10-28 Amineh Kakabaveh och Guluzar Tarhan Selvir presenterade en enkät gjord bland skolungdomar i Göteborgsområdet om religion och heder. Mer än var tionde elev i Göteborgs nordöstra förorter säger sig sympatisera med religiösa extremistorganisationer visar en färsk enkätundersökning. Foto Adam Ihse / TT / Kod 9200 Bild: Adam Ihse/TT

Ledamoten Vänstern behövde men inte förtjänade

Att Vänsterpartiet gör sig av med sin starkaste företrädare mot hedersförtryck är inte bara tarvligt hanterat utan berövar också partiet all trovärdighet i frågan.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Vid en presskonferens på onsdagsförmiddagen meddelade Vänsterpartiet att de ämnar utesluta riksdagsledamoten för Stockholms län Amineh Kakabaveh. Detta var på sätt och vis inte så märkligt. Kakabaveh och partiledningen har varit i konflikt med varandra i åratal och inför riksdagsvalet 2018 petades hon först helt från riksdagslistan. Partiledningen gav vika först efter en medlemsomröstning och såg sig nödgade att åter ge henne en plats. Från denna åttondeplacering, nätt och jämnt valbar, fick hon ändå tillräckligt många personröster för att kryssa sig in i riksdagen för en tredje mandatperiod.

Att det sker just nu, och under sådana omständigheter, är däremot minst sagt anmärkningsvärt. Kakabaveh själv kommenterar nämligen det hela med att hon inte ens blivit informerad om uteslutningsärendet utan nåtts av beskedet via media. Inte direkt vad man kan beskriva som ett rakryggat beteende av partiledningen.

Det går tyvärr i linje med vad Kakabaveh beskrivit om hur hon tidigare blivit behandlad av partiet, om utfrysning och regelrätt mobbning som gick så långt så att hon sjukskrivit sig från alla partiets gruppmöten.

Den presskonferens där partisekreteraren Aron EtzIer tillkännagav hennes uteslutning gick dessvärre i samma tecken. I ett försök att två partiledningen ren från allt ansvar utsattes Kakabaveh för ett utstuderat karaktärsmord. Hon påstås ofta och alvarligt ha skadat förtroendet för partiet, givetvis utan några konkreta exempel.

Trumfkortet får anses vara de svepande anklagelserna om att hon skulle sprida ”fake news”. Det enda som tillnärmelsevis kan gå under den beskrivningen är en incident från 2016, när hon av misstag delade en högerextrem film, som var gjord att se ut som ett SVT-reportage, på Facebook. Hon insåg mycket snabbt sitt misstag, tog bort filmen och bad om ursäkt men redan då höjdes interna röster för hennes avgång.

Misstaget har förföljt henne ända sedan dess och är till stor del också den spik på vilken man nu kokat denna soppa. Eller åtminstone hur man rättfärdigar den.

Kakabaveh var redan vid det tillfället obekväm inom partiet för sin tydliga hållning i frågor om hedersförtryck. 2015 skrev hon en debattartikel i Expressen om hur klimatet i flera förorter blir allt mer kvinnofientligt och om förekomsten av så kallade ”moralpoliser”. Detta föll inte i god jord. Beskedet om sin uteslutning kommenterar hon också med att ”man får inte kritisera ledningen i hedersfrågorna”. Detta har varit kärnan i konflikten med partiledningen.

I och med uteslutningen mister Vänsterpartiet sin starkaste röst mot hedersförtryck. Detta är stor skada och Kakabaveh förtjänar all sympati. Det är bara att hoppas att det stöd som nu strömmar in från liberaler inte används mot henne. Det borde i stället vara tecken på hög kompetens och ett starkt engagemang att en uttalad marxist åtnjuter förtroende och respekt också i borgerliga kretsar.

”Vänsterpartiet förtjänar bättre” trumpetade Etzler vid presskonferensen. Det är mycket oklart om Vänsterpartiet någonsin förtjänade Amineh Kakabaveh.