Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Katarina Erlingson: Lantbrukare bygdens viktiga entreprenörer

Ledare 30/11. Inom alla områden, både privata och jobbmässiga, är det lätt att ha fördomar och tro att världen inte förändras särskilt mycket. Man har bildat sig en uppfattning en gång och har därefter en tendens att hålla fast vid den. Synen på lantbrukare kan vara ett bra exempel.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Som utomstående kan man tro att allting går sin gilla gång; bonden mjölkar sina kor och kör traktorn på åkrarna. Ungefär så enkel kan ju ens bild vara. Inte ens om man känner till lantbruksnäringen väl är man fri från fördomar.

Jennie Cederholm Björklund kom i februari med en avhandling vid Högskolan i Halmstad. Som brukligt är avhandlingen skriven på engelska: ”Value creation for sustainable rural development - perspectives of entrepreneurship in agriculture”, ungefär värdeskapande för en hållbar utveckling på landsbygden och perspektiv på entreprenörskap inom lantbruket.

Av någon anledning - fördomar? - har lantbrukare tidigare inte setts som entreprenörer inom forskningen kring entreprenörskap. Kriterierna för att kunna kallas entreprenöriell är att det ska finnas innovationsförmåga, proaktivitet och villighet att ta risker. För någon som är född på en gård kan det framstå som självklart att lantbrukare är entreprenöriella, men det är bra att det nu finns klarlagt inom forskningen också.

Vädret är hela tiden en okänd parameter som gör att bonden måste vara på tå och vara proaktiv - det ska regna i morgon, då måste jag skörda havren i kväll. En ko kan gå ner sig i ett dike och så får man lägga en halv dag på att försöka få upp henne, ofta tillsammans med grannar och kanske räddningstjänsten. Lantbrukaren tvingas hitta nya lösningar för att undvika ett problem som har dykt upp, alltså är lantbrukaren innovativ.

I avhandlingen kommer det också fram att lantbrukarna ofta inte får rätt stöttning från rådgivningsorganisationer, till exempel Hushållningssällskapet. Metodiken bygger ofta på förutbestämda mallar och har en inbyggd begränsning. Ofta går stödet ut på ekonomisk tillväxt, men många som driver lantbruk i dag ser inte det som sin viktigaste drivkraft. Lantbrukarna behöver själva vara tydligare i att uttrycka vad de behöver hjälp med.

Utan lantbrukare ingen levande landsbygd, en självklarhet som måste uppmärksammas mer. Den sociala samhörigheten, kallad embeddedness eller inbäddning, som lantbrukarna känner för sin omgivning gör att lantbruksföretagen skapar mervärde för hela bygden.

- Jag hade en förutfattad mening om varför lantbrukarna inte följer affärsmodeller som andra entreprenörer, säger Jennie Cederholm Björklund. Det blev en aha-upplevelse att se att inbäddningen i bygden betyder så mycket för deras sätt att arbeta.

Mer forskning behövs för att förstå utvecklingen på landsbygden och vad som behöver göras för att underlätta för lantbrukaren i dennes roll som skapare av mervärde för bygden.