Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Rebecka Kvint
Bild: Rebecka Kvint

Hanna Marie Björklund: Lagom mycket ledighet för barnens skull

Ledare 28/12. Att föda barn, och vara hemma och ta hand om dem, är en central del av livet. Men politiker tycks ha ett högst splittrat förhållningssätt till detta. Å ena sidan finns länder där föräldraledigheten är kort och alla uppmuntras att gå tillbaka till lönearbete, vilket fått många att helt avstå från att få barn. Det är negativt för landets demografi och ekonomi.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Å andra sidan finns länder som kulturellt uppmuntrar kvinnor att vara hemma och ta hand om barnen, vilket där gett lägre tillväxt och ett mer ojämställt samhälle. Sverige har ett generöst antal dagar med föräldrapenning, vilket har gett bättre födelsetal, men påverkat segregationen och kvinnors möjligheter att nå toppositioner i näringslivet negativt. Ur politikernas synvinkel så ska vi helt enkelt gärna skaffa barn men inte för många, och inte vårda dem för länge.

Den här kluvenheten speglas i regeringens senaste utspel om förändrade regler för föräldrapenning. De 90 dagar som är öronmärkta för den ena föräldern brinner idag inne om de inte utnyttjas alls, vilket var femte pappa inte gör enligt en ny rapport från Inspektionen för socialförsäkringen.

Den regeln gäller dock inte för de som endast får ersättning på grundnivå. Det vill säga, har du inte haft någon inkomst innan du blir förälder kan en person få ut alla dagar med föräldrapenning.

Det här vill nu regeringen ändra på i ett nytt förslag. Bland annat föreslår man att även föräldraledighet på grundnivå ska ha 90 öronmärka dagar (SvD 20/12) för att inte en av föräldrarna ska vara hemma allt för länge. Samtidigt som man lägger fram detta förslag vill Socialdemokraterna gå vidare med sitt förslag om familjeveckan, där föräldrar får tre dagar om året vardera att vara lediga med barn mellan 4 och 16 år.

Den uppmärksamme kan konstatera att de här två förslagen är rätt motstridiga. Vill regeringen att vi ska ta ut mer föräldraledighet eller inte? Det ovanliga med förslaget om att göra föräldraförsäkringen enhetlig, är att man är ärlig i kommunikationen kring vem förslaget ska träffa.

Socialförsäkringsminister Ardalan Shekarabi (S) säger att man vill nå specifikt utlandsfödda kvinnor som använder dagens regelverk för att vara hemma under lång tid och inte arbetar. Vilket ju är en korrekt iakttagelse av ett befintligt samhällsproblem. Samtidigt föreslår de familjeveckan, eftersom många småbarnsfamiljer ”har svårt att få ihop vardagen” vilket också är en korrekt iakttagelse.

I och med det är vi tillbaka där vi började: Det finns en kluvenhet från politiker kring huruvida vi borde få barn eller inte. De vill underlätta vardagen för barnfamiljer, men samtidigt vill de inte uppmuntra just kvinnor att vara hemma för mycket.

Att regelverket bör vara lika för alla samhällsgrupper är rimligt. Vi bör inte börja experimentera med olika undantag för vissa grupper. För ytterst måste vi komma ihåg vem föräldraledigheten är till för. Den handlar inte om att uppfylla vare sig individens förverkligande eller statens önskemål om perfekta medborgare. Den är till för barnet. Och alla barn har samma behov av omvårdnad och anknytning, oavsett deras föräldrars status i samhället.