På festivaler brukar man låta det inledande bandet vara ett lagom bra band. Tillräckligt bra för att besökarna ska vilja se det och bli peppade, men inte tillräckligt bra för att festivalen ska ha nått sin höjdpunkt för tidigt. Rockstjärnan med stort R sparar man till midnatt sista kvällen, så att besökarna går hem med sus i öronen och lycka i blicken. Det är därmed inte så konstigt att det var Åsa Romson som inledningstalade på helgens MP-kongress och Gustav Fridolin som avslutade den. När Romson prickats av KU har att Fridolin inte lyckats göra något med den svenska skolan runnit av honom. Där Romson i dagsläget är sänke är Fridolin fortfarande uppskattad av medierna, trots att han nu är minister och inte längre politiskt underbarn.
Partiledningen hade satt som mål att från kongressen kommunicera regeringsduglighet. Roliga listor över vilka som är de tokigaste motionerna på MP-kongressen har trots detta cirkulerat. Men, alla partier har galna motioner på sina stämmor så det gör faktiskt inte MP särskilt mycket galnare än någon annan. Motionen om att” nöjesflyget måste bli tråkigare” föll dessutom på kongressen.
Kongressen har satt ännu en spik i den kista som är bilden av MP som ett parti för moderna gröna liberaler. Här har Centerpartiet att hämta om man lyckas med att spetsa sin miljöpolitik nog för att locka eventuella MP-avhoppare. Det kan vara lättare sagt än gjort, särskilt då Centerpartiets tyngsta miljöpolitiker, tidigare miljöminister och europaparlamentariker Lena Ek valt att lämna partipolitiken. Det finns dock tid fram till partiets stämma i september. Även den kan antas innehålla ett antal tokiga motioner.
När andra partier mötts den senaste tiden har migration och integration varit på agendan för workshops och debatter. Journalister har frågat vad partiet tänker göra med problemen med integration, med eu-migranterna på gatorna och talat om volymer i flyktingmottagande. Men det frågar man inte MP.
För MP kan kritiseras för mycket, men partiets öppenhetslinje i migrationsfrågan är inte en sådan sak. Det är en stridbarhet partiet måste behålla även i regeringsställning och även om man vill visa sig mogna och kompromisskapabla. Dels för att inte förlora sin själ och dels för att den humanitära stormakten behöver alla sina vänner. Särskilt när Anna Kinberg Batra inte verkar gå i Fredrik Reinfeldts fotspår och Centerpartiet är det enda borgerliga partiet som verkar vilja vårda detta arv.
”När andra vill stänga Europa kräver vår regering lagliga vägar” sade Fridolin i sitt tal till ombuden. Fridolin har ingen ”vår regering” som kräver lagliga vägar till skydd från krig och förtryck. Den regering han möjligen har är Stefan Löfvens socialdemokratiska regering.
Samma Löfven som vid sin egen kongress nyligen poängterade att Sverige är ett land med reglerad invandring. Samma socialdemokrater som känner sig nödda att anpassa sig till ett LO där sympatierna för Sverigedemokraterna inte verkar vilja sluta växa. Samma socialdemokrater som införde flygbolagens transportöransvar och visumkrav för människor som vill nå Europa. Samma socialdemokrater som inte vill göra det möjligt för flyktingar att få sina asylskäl prövade på svenska ambassader runt om i världen.
Samma socialdemokrater som klippte de lagliga vägarna.
Men det är inte utan att man önskar att det faktiskt var som Fridolin sade.
