Tokliberalt vansinne? Med sådant underbetyg sänktes i alla fall idén om ersatt skolplikt, när det stormade som värst kring Centerpartiets idéprogram. Få vågade sedan ta i frågan, bortsett från partiets yngre förmågor.
Så kom pandemin.
Det är tragiskt att det var vad som krävdes, men Covid-19 gav fler insikt om poängerna med läroplikt. För det är ju i praktiken vad skolplikten stundtals förvandlades till under pandemin. Kunskapsinhämtningen, inte platsen för den, hamnade i fokus.
Det perspektivet lyfts i en motion till partistämman, som hämtar inspiration från vårt grannland Finland. Där har läroplikt, med framgång, tillämpats i 100 år.
"Skolan behöver bli mer individanpassad och fokus måste till större del ligga på kunskap snarare än närvaro. Vi måste våga lyfta blicken och se andra lösningar utanför boxen."
Så skriver Linus Carlén och Johanna Eriksson. Att Linus Carlén är distriktsordförande i CUF förvånar kanske inte. Det är i huvudsak CUF och Centerstudenter som fortsatt försöka agera blåslampa i läropliktsfrågan - med undantag för Magnus Ek som motionerat i riksdagen om att ersätta skolplikt med läroplikt.
Han lyfter både poängen med att ge utrymme för andra lösningar till kunskapsinhämtningen än undervisning i ett klassrum, och att läroplikten kan skifta fokus från antalet år i skolan till vad eleven faktiskt har lärt sig.
Att det finns ett bekymmer med det senare är även regeringen medveten om. Man har dribblat med förslag om obligatoriskt lovskola - eller som nu senast: kortat sommarlov. Samtidigt vill Socialdemokraterna köra vidare med insocialiseringen av elever genom att införa allmän förskola redan från två årsålder. Att avstå skall kräva ett aktivt val.
Det är raka motsatsen till insiktsfullt. För det är ju "insocialiseringen" som leder till att skolgången blir rena katastrofen för vissa barn.
"Många far illa av de påtvingade sociala miljöerna i skolan."
Det säger en grundskolechef, tillika förälder till ett barn som blev hemmasittare i högstadiet. Ett barn som en dag flydde skolmiljön i en panikångestattack - för att aldrig komma tillbaka. Ett barn som nu fullföljt gymnasiet - på distans.
Att barn far illa på grund av den skola de tvingas till är ett faktum. Likaså att föräldrar till barn som mår oerhört dåligt kan få böter för att de inte piskar sina barn tillbaka en sjuk miljö.
Det är bisarrt. Och det kräver förändring.
Pappan till barnet som flydde berättar i en intervju i för Riksförbundet Attention att han bytt arbetsplats. Nu försöker han, som chef, bygga om en skola för att ta bättre hänsyn till barns olika behov. Men "återhämtningsytor" och smårum vid sidan av överfyllda klassrum är inte lösningen för alla.
Det behövs mer. Lösningar som erbjöds under pandemin bör utvecklas för att hjälpa fler.
Visserligen sker små öppningar. Från i höst är det möjligt att tillåta distansundervisning av medicinska skäl, inte bara för barn på sjukhus utan även för elever med problematisk skolfrånvaro. Men varför krångla med undantag som kräver ansökningar och utredningar - som exempelvis BUP kanske inte kan hantera inom rimlig tid. Varför inte i stället se till barnens bästa och göra läroplikt av skolplikten?
Pandemin har lärt oss det många egentligen redan visste - att en del elevers lärande skulle förbättras avsevärt om de slipper vistas i en miljö som skapar stress och ångest.
Samtidigt måste samhället förstås fortsätta att arbeta med att utveckla skolorna för alla de barn som trivs och lär bäst på plats. Då är det viktigt att det finns alternativ, att de fria skolvalet inte blir en chimär för att regeringen vill slå undan benen för friskolorna. Avarter i systemen behöver korrigeras, och det måste bli lättare att stoppa dåliga skolor, men valfriheten är viktig att försvara. Och läroplikten är en naturligt nästa steg för alla som inser elevernas behov av mer individanpassning och valfrihet.
