Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

BERLIN 20140817 Denkmal für die ermordeten Juden Europas, Holocaust-Mahnmal, eller Förintelsemonumentet i folkmun, är ett minnesmärke i centrala Berlin. Det tillägnades alla judar som blev mördade under förintelsen. Foto: Jessica Gow / TT / Kod 10070 Bild: JESSICA GOW / TT

Kuslig påminnelse om behovet

Antisemitism. Det nya utbildningsmaterialet är ett sorgligt men välbehövligt tillskott.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 18/8. Förintelseförnekelse och antisemitism är vanligare än vi vill tro. Enligt Forum för levande historia finns det ett behov av kunskap om Förintelsen. Därför släpper de nu nytt digitalt undervisningsmaterial i ämnet.

Initiativet bottnar i att många lärare hör av sig och säger att de har svårt att undervisa om Förintelsen och antisemitism. Detta eftersom många elever uppvisar motstånd och aktivt ifrågasätter vår historia. Därför riktas undervisningsmaterialet till högstadiet och är tänkt att vara ett stöd för lärarna.

Forum för levande historias initiativ är bra. Förintelseförnekelse är ett fruktansvärt otyg. Och i vetenskaplig mening i samma fack som att tro att jorden är platt.

Sanningen är dock att Förintelsen aktivt förnekas eller ifrågasätts av ett brett spektrum. Det finns naturligtvis rena nazister som Nordiska motståndsrörelsen. För dem är antisemitiska konspirationer en grundläggande del av deras världsbild.

Men mer överraskande är när etablerade personer ger uttryck för tydlig antisemitism. Som 2012 när Gina Dirawi, då aktuell som programledare för Melodifestivalen, tipsade sina bloggläsare om boken Är världen upp och ned? Författare är Lasse Wilhelmsson, känd nynazist och förmedlare av antisemitiska budskap – inklusive förintelseförnekande. Dirawi ursäktade sig med att hon var naiv och ovetande. SVT menade att så länge det hon skriver på sin blogg inte strider mot SVT:s principer och demokratiska värderingar hade de inga åsikter om det. Hur det inte strider mot dessa principer kan man ju fråga sig?

En annan minnesvärd incident är 2015 när Helena Groll i SR:s Studio ett frågade Israels ambassadör om inte judar också kunde ha ett ansvar för en framväxande antisemitism med tanke på Israels politik. Något som Jan Guillou sedan försvarade i en lång kulturartikel på Aftonbladet där han också menade att antisemitismen inte alls var något problem i Sverige.

Och Ilmar Reepalus uttalanden om den ”israeliska lobbyn” och att den Judiska församlingen i Malmö hade infiltrerats av Sverigedemokraterna får aldrig heller glömmas bort.

Behovet av diskussion om Förintelsen och antisemitism i skolan är enormt. Då måste lärarna även veta att de har skolledningens stöd om de blir ifrågasatta. 2015 gick en lärarvikarie på Komvux i svaromål när en SFI-elev ifrågasatte Förintelsen. Han blev då han tillsagd av en samordnare att klassrummet inte var forum för att ta den diskussionen. Var är då det forumet? Dessutom menade samordnaren att det som är historia för oss inte är historia för andra. Sådan relativisering borde få vem som helst att baxna.

Många svenska skolelever fick under lång tid åtminstone en gång lyssna till en överlevare av Förintelsen som fortfarande hade ork. Men vad händer när den sista överlevaren inte längre finns kvar? Forum för levande historias initiativ är ett steg på vägen, men det är långt kvar.