Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

 Bild: Annika Karlbom
Bild: Annika Karlbom

Richard Böhme: Kunskap om det förflutna är också en skatt

Att hitta en skatt drömmer nog både ung som gammal om, men en skatt behöver inte nödvändigtvis vara av guld och ädla stenar.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 29/7. Skattjakten måste vara äventyret i dess renaste form. Från Skattkammaröns blodspengar till Indiana Jones heliga graal förblir jakten på dolda rikedomar och artefakter kittlande långt upp i vuxen ålder.

Därför är det inte märkligt att dykningarna i vallgraven vid Varbergs fästning ådragit sig uppmärksamhet. Syftet var nu inte bara att leta dolda skatter utan, dessvärre, en välbehövlig upprensning. Allt från cyklar till glasflaskor fyllde snart soppkärlen.

Men hoppet om historiska fynd levde naturligtvis och till sist fick man också upp något som minst sagt stack ut, de nu välkända benknotorna.

Att de uppenbart ålderstigna benen eggade fantasin är inte heller förvånande. Mänskliga kvarlevor kan utgöra de största arkeologiska sensationerna, som Bockstensmannen uppe på fästningen kan vittna om.

Hoppet om ett fynd i klass med fästningens kändaste inneboende kom dock en aning på skam. När benen analyserats visade det sig att de inte hade mänskligt ursprung utan verkar ha tillhört ett olycksaligt nötkreatur. Det var förstås inte riktigt vad man hoppades på. Som arkeologiskt fynd ska det däremot inte föraktas. Leif Häggström, antikvarie på Varbergs kulturhistoriska museum daterar dem preliminärt till 15–1600-tal. Fyndet kan alltså ge insikter om djurhållning, slakt och kötthantering från en tid när Halland fortfarande var danskt. Också till synes alldagliga fynd kan ha mycket att berätta.

Visst är det de spektakulära fynden som verkligen sätter igång fantasin. Tutankhamons grav i Konungarnas dal, Petra i Jordanien, upptäckter värdiga en äventyrare. Även i Sverige har det gjorts uppseendeväckande fynd. Vid gården Spillings i gotländska Othem hittades 1999 den största vikingatida silverskatten någonsin, sammantaget 76 kilo mynt, armringar spännen och andra föremål i silver och brons. På 70-talet fick sig också en gotländsk skolklass det äventyr som alla drömmer om när det hittade en skatt bestående av 1500 arabiska silvermynt.

Det var också ett barn, den då 11-årige Thure Johansson som dagen före midsommar 1936 hittade den där kroppen i Bockstens mosse. Verkligheten, om inte överträffar, så håller i alla fall jämna steg med dikten.

Nej, kobenen är ingen Bockstensman, inte heller någon silverskatt men väl en liten, liten pusselbit från vår historia. Sådana ska man inte fnysa åt.

Ibland är skatten inte silver, guld och ädla stenar. Ibland är det kunskapen i sig som är skatten.