Kubanerna förtjänar verklig frihet

De kubanska protesterna visar på regimens oförmåga och oresonlighet.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Ledare 16/7. Den senaste veckan har Kuba sett de största protesterna sedan revolutionen 1959. Regimen har svarat med diktaturens sedvanliga brutalitet och försökt att slå ned demonstrationerna. De senaste dagarna har de också minskat men de beräknas tillta igen i takt med att internet åter blir tillgängligt, internetåtkomsten försvann som av en händelse i början av veckan.

Kuba är en av världens sista kommunistiska regimer. Landet har länge präglats av ekonomisk misär och en politik som vansköter det mesta, utom repressionen.

Fattigdomen har länge frustrerat invånarna och pandemin har nu fått bägaren att verkligen rinna över. Både mat och läkemedel är ransonerade, människor köar i timmar i hopp om lite tvål och tandkräm.

ANNONS

Efter att under fjolåret ha sett få coronafall har smittan nu slagit till ordentligt. Detta har överbelastat en redan ansträngd sjukvård.

Just sjukvården har länge varit en av den kubanska regimens viktigaste verktyg för att sprida en positiv bild internationellt. Bilden av ett fantastiskt system, vida överlägset dem i det kapitalistiska väst, har varit en följetong i den kubanska propagandan, och som också gärna upprepas av dess allierade.

Ett av de mer ambitiösa sätten att sprida den bilden har varit den kubanska "medicinska diplomatin", ett omfattande program med läkare som tjänstgör i andra länder. Som den spanska människorättsorganisationen Prisoners Defenders har kunnat visa får dessa läkare bara behålla en bråkdel av den lön som betalas av det land de verkar i, merparten går till den kubanska staten. Arbetsförhållandena är ofta horribla och trots att de ofta fått sina pass beslagtagna av regimens kontrollanter har flera läkare lyckats fly och söka asyl.

Men det är inte bara läkarna som lider av den kubanska sjukvårdspolitiken. Den inhemska vården håller inte den klass som den officiella bilden vill förmedla, ja, om man inte talar om den del av vården som behandlar betalande patienter från utlandet, den håller god europeisk standard. Det är bara synd att de flesta kubaner aldrig får tillgång till den.

ANNONS

Att nöden är så stor just nu går förvisso inte bara att skylla på regimen. Pandemin belastar inte bara sjukvården utan den håller också de för den kubanska ekonomin så viktiga turisterna borta. 40 % av alla kubanska intäkter kom innan pandemin från antingen turism eller exilkubaner. De amerikanska sanktionerna drabbar alltjämt landet och är en mycket behändig syndabock för regimen, som för övrigt anser att protesterna är en amerikanskt orkestrerad operation. Som om CIA skulle behöva tala om för kubanerna att det är orimligt att behöva köa för tandkräm. De grundläggande problemen är däremot endemiska för det politiska systemet och går inte att skylla på någon annan än det kubanska kommunistpartiet.

När turisterna kan återvända till Kuba måste det bli med kravet på demokrati i bagaget. Kubanerna förtjänar inget mindre än vårt helhjärtade stöd. En Cuba Libre smakar lika bra i ett verkligt fritt Kuba.

ANNONS