Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.Nyheter med närvärde

Gula och vita kuvert med röster som skall skickas till Länsstyrelsen för granskning Bild: Johan Nilsson/TT

Kryss för lokalpatriotism

Av personvalet att döma lägger väljarna stor vikt vid var favoriten bor, trots att hemort borde vara irrelevant

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 15/9. Flera får packa och lämna. Andra tar sig inte hela vägen till den åtråvärda riksdagsplatsen. Vad avgör? En mängd faktorer. Men uppenbarligen också var kandidaten hör hemma. Om falkenbergarna hade fått bestämma hade Marie-Louise Wernersson (C) utan minsta tvekan fått guldbiljetten. I Kungsbacka är Ola Johansson kryssarnas idol. Och – föga förvånande kanske – får Harald Lagerstedt helt klart flest kryss i Varberg.

Mönstret går igen även i andra partier. Hade Halmstadborna fått styra skulle Kristdemokraterna ha skickat Ella Kardemark till riksdagen i stället för Larry Söder. Och falkenbergarna föredrar uppenbarligen Hans Hoff framför Adnan Dibrani. Som tur är för S-väljarna får båda plats.

Överraskande? Nja. Nog för att riksdagskandidaterna skall representera hela sin region. Men de väljare – vilket förvisso är en minoritet av alla – som kryssar sina favoriter satsar på de kandidater som står dem närmast. Det betyder politiker som bor på deras gata i stan, eller i varje fall deras kommun.

Lokalpatriotismen sken också tydligt igenom redan under nomineringsprocesserna. När Centerpartiet höll nomineringsstämma i november på Katrinebergs folkhögskola förvandlades pläderingarna därför stundtals till rena stadskampen. ”En verklig hallänning med viktig koppling till en av Hallands mest befolkningstäta kommuner. ” Så lät det från ombud från Kungsbacka när Ola Johanssons fördelar skulle lyftas fram.

En välvillig tolkning ledarsidan gjorde då var att när kvalitetsskillnaderna mellan kandidaterna är små så lyfts mindre relevanta fakta fram. För egentligt bör ju kandidatens hemadress vara fullkomligt ointressant. Det viktiga är ju vad vederbörande kan tänkas åstadkomma framöver och vad vederbörande eventuellt gjort under sin tid i riksdagen. Och på fliten finns det absolut inget att anmärka på hos den numera erfarne Ola Johansson. Han har varit den allra mest aktive ledamoten av alla på Hallandsbänken, vilket HN skrev om inför valet.

Dessutom har han haft ansvar för ett synnerligen angeläget område, nämligen bostadspolitik. Att få fart på byggandet är en framtidsfråga för de flesta halländska kommuner. Just nu skapar bostadsbrist problem inte bara för enskilda, men också för företag. I ett läge när det råder brist på kompetens inom en rad branscher så kan möjligheterna att få ett bra boende i kommunen vara en konkurrensfördel för företagen. Så vi får hoppas på ännu mer aktivitet på detta område, på alla politiknivåer.

Vad Marie-Louise Wernersson beträffar finns det för henne, precis som för en del andra slagna hjältar bland allianspolitikerna, kanske andra vägar till Stockholm. Men då skall inte bara en annan rösträkning bli helt klar utan också ett evigt förhandlande. Det kan bli en lång höst innan regeringsfrågan är klar och vi därmed vet vilka politiker som kan få en helt annan typ av biljett till högsta beslutsort.