Konstvandalerna solkar Falkenbergs rykte

Att ta till släggan är det fegast tänkbara sätt att driva konstdebatt - och det bidrar till att skapa obehag.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS

Ledare 31/1. Var det de blottade brösten som fick vandalen att dra fram släggan? Att även en till synes harmlös skulpturs nakenhet kan väcka anstöt vittnar, bland annat, en insändare i HN om. En man skrev, redan för flera år sedan, att töserna i Badhusparken borde kläs på.

Till stöd för sitt resonemang hänvisade han bland annat till riksdagens första vice talman, Susanne Eberstein (S). Hon lät, för flera år sedan, avbrösta en riksdagsmatsal eftersom den blottade barmen på Juno ansågs genusvidrig.

Att klassiska konstverk placeras i giftskåp, eller förses med fikonlöv eller kläder, är bedrövligt. Sådan överpuritansk nit borde inte höra hemma på 2000-talet.

ANNONS

Det förefaller dock osannolikt att det är blygsel, eller feministisk hets, som driver konstvandalen/vandalerna i Falkenberg. Där tycks vilket verk som helst, på vilken plats som helst, löpa risk att förstöras.

Sist ut att drabbas är det ambulerande konstverket med röda gubbar på Tullbron.

– Jag tycker det är jävligt tråkigt. Jag gillar Falkenberg i övrigt men det här är helt vansinnigt och saknar motstycke, säger Ulf Andersson, kulturutvecklare i Falkenberg.

Hans ilska är förståelig. Blotta misstanken om att det kan ha att göra med ett ökande konstförakt gör inte saken bättre.

Den enögdhet som drev talmannen har nu kompletterats med ett annat, lika oursäktligt betraktande. Sverigedemokraternas drev mot samtidskonsten är minst lika patetiskt.

Vårt samhälle utarmas kulturellt när konsten inte får vara fri och stå ifred.

Nu kan en sådan motivanalys vara att dra för stora växlar på vad som händer i Falkenberg. Det kan förstås handla om osedvanligt grova fylledåd – av den typ som drev de två unga män som hoppade sönder bilar och krossade rutor på Falkenbergs station.

Det ökande antalet nidingsdåd mot offentlig konst är dock ett bekymmer för Falkenberg. Det kostar inte bara pengar utan ger dessutom staden solkat rykte.

Konst kan – och ska gärna – väcka känslor. En livlig debatt om placering av olika verk – och utformning av stadsrummet – är en naturlig del av lokaldemokratin.

Skadegörelse däremot är ett bekymmer inte bara för att unika verk blir förstörda – vandalism tenderar dessutom att öka känslan av otrygghet. Det finns alltså många skäl att jaga marodörerna.

ANNONS

ANNONS