Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Annika Bergman: Klyftan mellan stad och land ännu en gång

Plågad läser jag texter som journalister på hastigt besök utanför tullarna producerar. De beskriver ofta landsbygden som ett "intetland” eller rentav en ”skräpyta” som Kjell A Nordström kallade den, som under några ljuva, soldränkta veckor omvandlas till rekreationsyta. I verkligheten är det den yta som förser oss med livsmedel, energi och annat smått och gott som kan utvinnas under jorden. En yta som många också kallar sin hembygd.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Jag var på Gotland och talade på ett stort seminarium ”92 möjligheter” (92 socknar har de). Ulf Kristersson var där och berättade om landsbygdsproblematiken i att bo i Strängnäs och pendla till jobbet i Stockholm. Han avrundade med löfte om att stoppa skjutningarna i utanförskapsområdena. Gotlänningarna lyssnade tålmodigt och förundrat. Det var nästan värre än när kungen talade till örebroarna i Arboga. Budskapet matchade inte publiken.

Tätt i spåren av Kristersson följde en av dessa urbana reportrar. Jag kunde senare läsa i en av morgondrakarna att "innan debatten minglar han med hjärtat av det gotländska näringslivet, varav en del inte ser ut att ha bytt kläder efter morgondagens arbetspass på gården”. Detta, mina vänner, är ett bra exempel på det vi ofta kallar ”klyftan mellan stad och land”. Kristerssons tondövhet för publikens vardag yttrar sig genom ett perspektiv som tyvärr missar grovt, Strängnäs i all ära men det är inte Vamlingbo på södra Gotland precis. Journalistens text däremot följer det vanliga narrativet om landsbygdens folk, folket utanför tullarna. Den visar inte på den berömda klyftan, utan bara på en välutvecklad arrogans och drygt ovanifrånperspektiv.

På samma kongress medverkade, tack och lov, också Lina Bjerke, doktor i ekonomi på Jönköping university. Hon pekade på det missvisande i att benämna landsbygder i singular. Det finns så många landsbygder i Sverige. Tätortsnära, glesbygd, lantbruksbygder etc. Någonstans läste jag om ”avlägset belägna landsbygder”, frågan som dyker upp i mitt huvud är från vad är det avlägset? Var är jordens, Sveriges eller för den delen Hallands centrum?

Olika landsbygder behöver olika typer av insatser. Landsbygden runt Stockholm, Göteborg och Malmö har inte samma behov som landsbygden i norra Värmland. Landsbygden öster om E6 behöver något helt annat av politiken än kustremsan mellan Varberg och Falkenberg. Ofta är det avgörande i första hand inte tillgång till lanthandel eller skola utan det allra viktigaste är faktiskt tillgänglighet. Möjlighet att bo och jobba på olika ställen och bedriva företagande.

Inför valet hoppas jag att kommunpolitikerna i Halland är tydliga med vilka landsbygder som deras politik omfamnar. Jag hoppas också på en riktigt viktig diskussion under valrörelsen, nämligen den om samhällskontraktet mellan medborgare och stat/kommun. Hur tänker våra politiker se till att hedra det kontraktet?

Till slut ska jag avslöja en hemlighet. Lina Bjerke berättade för mig var julen kommer ifrån. Juldryck, pepparkakor, adventsljusstakar, skinkan, granen… allt produceras på landsbygden. Jag skulle tro att det är likadant med påsken!