Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Katarina Erlingson: Klimatpolitiken viktig för svensk ekonomi

Ledare 29/3. Klimatpolitiska rådet släppte häromdagen sin årliga rapport. Den har tyvärr inte väckt några större rubriker utan det är bara ”de närmast sörjande” som har kommenterat. Det kan ses på två sätt. Antingen är klimatfrågorna så självklara att man inte behöver bråka om dem, eller så prioriterar debattörer och partier andra frågor. Egentligen är båda slutsatserna oroväckande. Klimatfrågorna är viktigare än några andra eftersom de är livsavgörande på sikt.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

STOCKHOLM 20203012 Johan Kuylenstierna, vice ordförande i Klimatpolitiska rådet, presenterar sin årliga rapport om regeringens klimatpolitiska handlingsplan och dess samlade politik vid en pressträff i Stockholm. Foto: Anders Wiklund / TT kod 10040 Bild: Anders Wiklund/TT
STOCKHOLM 20203012 Johan Kuylenstierna, vice ordförande i Klimatpolitiska rådet, presenterar sin årliga rapport om regeringens klimatpolitiska handlingsplan och dess samlade politik vid en pressträff i Stockholm. Foto: Anders Wiklund / TT kod 10040 Bild: Anders Wiklund/TT

Rådet består av åtta välmeriterade personer, varav de flesta är professorer i någon specialitet som är viktig för att se klimatfrågorna som en helhet. Där är ekonomin en viktig del av helheten. Rådet leds av Johan Kuylenstierna, se bilden.

En slutsats som dras i den årliga rapporten är att Sveriges utsläpp inte kommer ner till noll år 2045 som politikerna tänkt sig. De åtgärder som regeringen arbetar med är långt ifrån tillräckliga.

Klimatpolitiska rådet ser att coronakrisen gett möjligheter för klimatomställningen, men att den svenska regeringen hittills inte har utnyttjat dessa möjligheter. Man lyfter fram de förändringar som visat sig redan innan pandemin: digitalisering, teknikutveckling, förnybar energi som blivit konkurrenskraftig, näringslivets vilja att satsa på fossilfria metoder och produkter, högre politiska ambitioner i fler länder och att de flesta människor ger stöd för en klimatomställning.

Rådet uttrycker förståelse för att regeringen tvingats fokusera på pandemin och är positiva till att regeringen ”fattat få beslut som riskerar att direkt motverka klimatmålen”. Det verkar defensivt, även för att komma från ett politiskt råd som är tillsatt av regeringen. Men rådet kommer därefter fram till att kraven och takten måste öka, annars kommer klimatmålen inte att nås.

Regeringen gör flera bra insatser för att hjälpa till i klimatomställningen, men det verkar inte finnas någon helhetssyn. Ibland framstår det som att regeringen famlar och kommer med lösryckta beslut som inte lönar sig i längden. Det finns en vilja, men frågan är om det finns en förmåga.

Regeringen har förutom att ta initiativ till Fossilfritt Sverige och att tillsätta klimatpolitiska rådet också inrättat ett klimatkollegium för att samordna genomförandet av handlingsplanen för klimatpolitik. Det finns en risk att man administrerar ihjäl något som helt och hållet måste gå ut på att få saker gjorda. Självklart behövs en samordning, men hastigheten måste vara hög. Det är positivt att ett antal branscher i näringslivet tagit fram färdplaner för att bli fossilfria, det behövs helt enkelt mer sådant.

Koppla klimatomställningen tydligare till ekonomin och underlätta tillståndsprövningar är några råd. Ett annat är att helt enkelt lyssna på kompetensen från klimatpolitiska rådet och se till att det blir verkstad.