Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

German Defense Minister and candidate for European Commission President Ursula von der Leyen listens to new elected President of the European Parliament David Sassoli during a joint statement after their meeting at the European Parliament in Brussels, Wednesday, July 10, 2019. European Parliament groups are grilling the German candidate for European Commission president before they take a vote on her appointment next week. (AP Photo/Francisco Seco) Bild: Francisco Seco

Klimatfrågan gisslan i EU

Klimatfrågan kan bli den som fäller Ursula von der Leyen.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Nu när det bokstavligen hettat till gällande klimatet, då ställs allt på sin spets för EU: prioritera klimatet, eller vi röstar ner nästa ordförande.

Klimatet är vår tids ödesfråga. Oavsett om vi känner oss delaktiga eller ej. Det blir onekligen allt svårare att förneka förekomsten av en klimatförändring. Frågan visar oss kanske framför allt vilken makt klimatarbetet omfattas av. Att inte gå de politiker till mötes som bär frågan på sina axlar, kan numera innebära att ämbeten inte längre kan tillsättas. Ännu har innebörden av denna maktutövning inte gått att se fullt ut. Men tillsättandet av EU-kommissionens nya ordförande, är antagligen en av dessa händelser politiker från och med nu kommer behöva rätta sig efter.

Att påvisa huruvida en klimatförändring pågår mitt framför våra ögon, leder oss egentligen inte in på rätt väg. Denna debatt har istället lett oss in på en högst vetenskaplig maktkamp där metoder jämförs och forskare blir bannlysta. Allt för att människan, precis som andra arter på vår planet – är tävlingsinriktad. Konsekvensen? Att ofantligt med tid spenderas på att, ofta nära på, ärekränka varandra. Inom politiken blir allt mycket enklare.

Ursula von der Leyen, tysk försvarsminister (CDU) och numera också utsedd till enda kandidat för att leda EU-kommissionen, har hamnat i något av en klimatfälla. Ifall hon inte redan märkt av det, är hennes enda utväg till att också bli utsedd till ordförande, att följa Europaparlamentarikernas order. Nödvändigt? Om Parisavtalet ska ha minsta fortsatta bärkraft, måste EU:s politiker också visa detta på tydligast möjliga sätt.

Det går att se detta som ett gisslandrama. Politik har kommit att handla mer om detta under det senaste året. Den ständiga gisslan är klimatet som även går att använda som påtryckningsmedel. När situationer som exempelvis utnämningen av EU-kommissionens ordförande uppstår, kidnappas frågor för att sedan inte släppas förrän målet är uppnått. I det här fallet att Ursula von der Leyen ska svära en sorts klimatens ed. Europaparlamentarikernas makt är väldig. Fredrick Federley (C) visar prov på detta i Svd (11/7): ”Men om hon inte tydligt visar att hon kommer ta ställning för och prioritera klimatet innan den 16 juli, när EU-parlamentet röstar om EU-kommissionens ordförande, kommer jag att rösta emot.

När andra länder vacklar, behöver Sveriges och EU:s röst vara tydlig.”

De gröna/EFA-gruppen bland parlamentarikerna, exempelvis svenska Miljöpartiet, har redan bestämt sig för att rösta emot. Dessa utgör 74 av 751 i Europaparlamentet. Ursula von der Leyen uttalade dock 10/7 klimatfrågan och även klimatneutralitet 2050 som en av huvudfrågorna. Möjligen kommer detta för sent. Att leda kommissionen utan i förhand tydlig klimatagenda, kan vara det som fäller von der Leyen. Fredrick Federley, däremot, övertygar när han säger att Sverige och Europa måste vara föregångare för klimatet. Viktigast – inte på bekostnad av ekonomisk tillväxt. Om det måste politikerna vara tydliga.