Ledare 19/12. M och KD:s framröstade budget innehåller nödvändiga reformer högerut. Däremot, vilket tyvärr var väntat, är den inte helt värdig som miljö- och klimatbudget.
Budgeten innebär istället att de välbehövliga ambitionerna gällande dessa avgörande områdena, läggs i malpåse, eller kanske till och med – i soppåse. M och KD framstår möjligen som insiktsfulla och klimatintresserade, men politiken är tyvärr i vissa avseenden bristfällig. Exempelvis förändras stödet till privatpersoner som installerar solpaneler. Solenergi behöver snarare främjas mer. Omställningen till utsläppsfria energiformer behöver snarare fler incitament. Förslaget om sänkt skatt för elfordon, men även skatteavdraget för företag som satsar på miljövänlig teknik, försvann spårlöst.Tack och lov finns det en motvikt till detta.
Centerpartiets politik behövs som bekant för miljö- och klimatfrågorna. Att Centerpartiet går till Europaparlamentsval genom att ställa högre miljökrav på den europeiska bilindustrin, är nödvändigt. Centern har länge både påtalat och föreslagit, olika åtgärder för att komma åt de som ständigt duckar för regelverket, eller till och med motverkar reglerna.
Världens rikaste länder för en märklig kamp. Klimatmötet i polska Katowice visade hur bakvänt det ligger till med klimatpolitiken och strävan efter Parisavtalets mål. De som har störst möjlighet till påverkan är uteslutande företrädare för den fossila industrin. Företag som har allt att förlora på hårdare utsläppsregler och begränsningar av kolkraft och andra nedsmutsande fossila bränslen, är med och bestämmer över den politiska agendan.
Värst är att detta tillåts få fortsätta. När det världen främst behöver, är ytterst konkreta lösningar baserade på exempelvis miljöteknik, då fortsätter de mest nedsmutsande länderna att förneka problemen. Klimatdebatten måste förflyttas från de mest påtagliga motsättningarna gällande miljövärden och ekonomisk tillväxt, och istället börja handla om lösningarna. Oavsett om vi väljer att tro på klimatförändringar eller ej – luftföroreningar gör oss sjuka, och är knappast förenliga med modern tillväxtnationer.
När Fredrick Federley (C) skriver på DN Debatt (17/12), att C vill skärpa EU:s system för handel med utsläppsrätter för att höja priset på klimatutsläpp inom EU, då är detta ett utmärkt exempel på en politik för framtiden. Tillväxtskapande politik, och inte bara på EU-nivå, utan också på nationell. Ett vanligt argument att behålla status quo är annars att arbetstillfällen försvinner när brunkolsgruvor läggs ner. Självklart ska skrotandet av subventioner till skadliga fossila bränslen drivas på.
Ny teknik ska inte bromsas längre. För att börja främja denna, behövs det kunskap och politisk handlingskraft, men också insikt om problemets storlek. Av någon outgrundlig anledning behövs det upprepade påminnelser om varför den politiska agendan ska vara fri från den fossila industrins ekonomiska intressen. Att nå fram till målet kräver därför främst politiskt mod.
