Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Bild: Tomas Oneborg/SvD/TT

KD: Jesus eller Judas?

Uppsvinget har gett partiet lyckorus, och som alla rus lämnar det ett begär efter mer. Partiet går just nu en balansgång mellan att bli borgerlighetens nya Jesus eller Judas.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Kristdemokraterna och Ebba Busch Thor är på frammarsch. Samtliga opinionsundersökningar har sedan höstens val visat en uppgående trend, från septembers valresultatet på 6,4 % till 6,9 % i december, 7,8 % i januari, 8,6 % i februari och nu tvåsiffrigt på 10,6 % i mars. Partiet har nu siffror som man inte sett på 16 år, sedan Alf Svenssons dagar. Det är en bragd, och nog ska en stor del av äran gå till partiledare Ebba Busch Thor. På bara ett halvår har hon gått från att vara ledare för ett uträknat parti till hela Sveriges darling, med högst förtroende bland samtliga partiledare.

Ebbas popularitet är inte svår att förstå. Hon är charmig, vitsig, kan sjunga och bjuder in väljarna att följa hennes privatliv, där eleganta outfits varvas med debatter och lekstunder med barnen. Ändock, att utåt sett vara en charmig person räcker inte för att ta sitt parti från 6,4 % till 10,6 %. Något har också hänt med Kristdemokraternas politik.

I flertalet ledartexter den senaste månaden har partiets tydlighet kring regeringsbildningen pekats ut som förklaringen bakom väljarspurten. Ebba Busch Thor gjorde det tydlig från första början, en borgerlig partiledare och en borgerlig regering - oavsett vad. Oavsett vad Sverigedemokraterna röstade på, och oavsett den nyckelposition de skulle få i varje enskild omröstning under kommande mandatperiod.

En sådan kompromisslös högerådra uppskattas, inte minst bland de väljare som är trötta på fyra år av socialdemokrati. De nya väljarna kommer från samtliga läger på högersidan, Centerpartiet, Liberalerna och Moderaterna. Vad som opinionsmätningarna också påvisat är att paritet stadigt även tar väljare från Sverigedemokraterna. Frågan som då givetvis uppstår är – varför?

SD har utöver sin främlingsfientliga politik med invandringsstopp en ekonomisk politik som ligger vänsterut, med en generös välfärdsstat kombinerad med höga skatter. I över hälften av riksdagens omröstningar under förra mandatperioden röstade partiet med regeringen. Hur gärna Sverigedemokraterna än vill tas för ett högerparti talar deras sakpolitik sitt tydliga språk: de är ett nationalistiskt parti till vänster. Faktum är att nästan var fjärde LO-medlem röstade på Sverigedemokraterna i valet 2018, 24 %.

De Sverigedemokratiska väljarna väljer alltså inte att byta till Kristdemokraterna för att de har en ekonomisk högerpolitik, de väljer Kristdemokraterna eftersom partiet under Ebba Busch Thors styre ömsat skinn. Från en höger grundad i Reinfeldts ”öppna era hjärtan” (som till stor del finns kvar i Centern och Liberalerna) till en höger grundad i konservatism och - allt mer - nationalism.

Låt oss nu påminna oss själva, såväl under Alf Svensson som Göran Hägglunds tid var det inget tal om varken tiggeriförbud, svensk kultur, behovet av en ”ny feminism” eller en mer restriktiv flyktingpolitik, de frågor som partiet varit ute och debatterat i sedan Busch Thor tillträdde. Tvärtom har Svensson såväl rasat mot Jimmie Åkesson som kritiserat Busch Thor. ”Jag grät när Jimmie Åkesson sa att vi inte behövde fler flyktingar”, sa han under Almedalen 2018. ”Jag tycker inte man ska ta hjälp av Sverigedemokraterna” kommenterade han KD:s hållning i regeringsfrågan samma höst.

Kristdemokraternas uppsving har gett paritet ett lyckorus, och som alla rus lämnar det ett begär om mer. Frågan är till vilket pris. Det återstår att se om Kristdemokraterna och Ebba Busch Thor kommer bli borgerlighetens Jesus som återställer ordningen i högern efter Centerpartiet och Liberalernas vänstersväng, eller borgerlighetens Judas som säljer ut densamma till Sverigedemokraterna.

Låt oss hoppas på det tidigare.