Under tisdagen kom domen från Ångermanlands tingsträtt mot Östersunds FK:s tidigare ordförande Daniel Kindberg. Han döms till tre års fängelse och fem års näringsförbud. Tingsrätten beslutade också att han tillsammans med två medbrottslingar ska betala drygt 13 miljoner i skadestånd till de företag som svindlats på pengar, vilka till stor del hamnat hos fotbollsklubben ÖFK.
Genom att Daniel Kindberg samtidigt var ordförande i det kommunala bostadsbolaget och ordförande i klubben kunde han planera en avancerad affär med luftfakturor mellan bostadsbolaget och andra bolag. Förtjänsten (om man får kalla det så) hamnade till slut som sponsorinkomster hos fotbollsklubben. Under denna tid hyllades klubben som ett ”fotbollsunder” som kunde kämpa sig uppåt i serierna. Men nu vet vi att klubben var dopad av Kindbergs olagliga affärer och kunde konkurrera bort andra klubbar i jakten om bra fotbollsspelare. Det ska tilläggas att Kindberg fortfarande nekar till brotten och tänker överklaga. Åklagaren och tingsrätten är emellertid lika entydiga som de journalistiska granskningar som har genomförts av Östersundsposten och Uppdrag Granskning: det står utom rimligt tvivel att fakturorna inte har motsvarats av verkligt utfört arbete.
Skandalen är inte bara en de största någonsin inom svensk fotboll. Den är också en påminnelse om hur korrupta affärer och bedrägerier så lätt kan genomföras i en liten stad, där kontaktvägarna är korta, alla känner alla och inte minst att många personer sitter på dubbla stolar. Det är häpnadsväckande att ett kommunalt bolags styrelse kan ha godkänt ett sådant sidouppdrag som att vara ordförande för en stadens idrottsföreningar. Kindberg har av allt att döma inte berikat sig själv, men det är inte huvudpoängen. Fråga bara de andra klubbar som har konkurrerat om samma spelare som Östersunds FK.
Det är inte troligt att affärerna skulle ha kunnat genomföras om det inte hade varit så att Kindberg suttit på dubbla stolar. Därför krävs det regler för vilka sidouppdrag som höga direktörer och tjänstemän i offentlig tjänst kan ha. Även hos idrottsklubbarna borde det också finnas en viss fingertoppskänsla för i vilka kretsar man borde undvika att rekrytera styrelseledamöter och ordföranden. För det är lätt att blanda ihop sina roller, konstaterar Natali Engstam Phalén, generalsekreterare vid Institutet mot mutor (IMM), i en kommentar efter domen.
– Jag tror att det finns många dåliga beslut som fattas i tron att man gör både lokalsamhället och den egna organisationen en tjänst, säger hon till TT.
Hon kräver höjd kunskapsnivå, mer mod och vilja att prata om jobbiga ämnen samt öppenhet och transparens i systemen. Därtill krävs också journalistisk granskning, vilket inte minst Östersundsfallet har visat.
Det finns all anledning för alla kommuner att studera vad som hänt i Östersund. Vilka uppdrag och engagemang har de högsta tjänstemännen? Vad finns det för kopplingar till företag, organisationer och föreningar? Småstaden har sin charm, men den kan tyvärr vara bedräglig.
