Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

Jörgen Warborn, Europaparlamentariker (M): Kan vi äntligen gå vidare med politiken nu?

Jag blev besviken på innehållet, men glad över att få besked. Sedan valet 2018 har Annie Lööfs Centerparti på riksnivå försökt ha en fot i varje läger, men det håller inte hur länge som helst. Nu sätter hon ned fötterna på vänstersidan och gör klart att hon aldrig kommer bidra till en borgerlig regering med stöd av SD.

Detta är ett åsiktsmaterial och ingen nyhetsartikel.

Det innebär i praktiken att hennes enda alternativ är att backa upp en S-regering som förhandlar med Vänsterpartiet. Fråga mig inte om logiken bakom det, men det är åtminstone bra med tydlig konsumentinformation till väljarna. En röst på Centern kommer innebära att Löfven sitter kvar.

I sak tycker jag naturligtvis att det är dåligt. Jag vill ju ha så många partier som möjligt till stöd för en ny statsminister och en bättre politik. Men jag tror samtidigt att det gynnar den demokratiska debatten att väljarna får två tydliga alternativ att ta ställning till. Kanske kan det innebära att vi slipper evighetslångt harvande om vem som tar vem. Nu vet alla det. Vill man ha kvar Löfven, då kan man rösta på S, V, MP eller C. Vill man att Ulf Kristersson ska bli statsminister, då gör man säkrast i att rösta M.

Spelteori och taktiserande har legat som en våt filt över svensk politik. Den har förlamat och försvårat sökandet efter kloka lösningar. Tio år av politikutveckling har mer eller mindre gått förlorade. Jag hoppas innerligt att vi snart ska kunna gå vidare. Jag vill att vi ska prata politik - det är ju den som spelar roll. Och det saknas verkligen inte stora och svåra samhällsproblem att ta tag i. När Sverige som bäst hade behövt ett rakryggat ledarskap med tydlig kompass, har vi den förmodligen mest illa samspelta regeringen någonsin. Det märks, för samhällsproblemen blir inte lösta - många av dem har tvärtom förvärrats kraftigt.

Den här besattheten vid att vägra prata med vissa, brännmärka och sätta etiketter har blockerat det som skulle kunna bli breda politiska lösningar som en majoritet av både folket och riksdagen står bakom. Jag tänker då främst på invandringspolitiken och energipolitiken, där två väldigt små partier har fått ett orimligt stort inflytande, i strid med folkviljan, eftersom inte de tre största partierna kunnat sätta sig ned och komma överens fastän de ser ungefär samma problem. Kortsiktig taktik har gått före.

Man kan inte driva landet i rätt riktning och förbättra människors liv om man struntar i politikens innehåll och har som enda mål att stänga ute SD. Därför har mitt parti Moderaterna gjort ett helt annat vägval. Vi prioriterar att genomföra politik som vi tror på - och kan prata med alla andra partier om den.

Lyckligtvis har vi ett betydligt bättre läge i Halland. Här har vi borgerliga partier, M, KD, C och L styrt regionen sedan den bildades och alltid utifrån gemensamma värderingar och mål. Vi har låtit den politik vi tror är bäst för hallänningarna gå före spel - och det har väljarna belönat.

Nu när lagen har formerat sig hoppas jag att vi ska se början på en tid där fler bryr sig om politikens innehåll och ser samhällsproblemen - inte andra partier - som sina huvudmotståndare. Mer öppenhet och nyfikenhet i politiken hade gjort Sverige gott.