Före valet lät partiledarna på "Kristerssons sida" som ett eko av varandra när det gäller kärnkraften. Ebba Busch (KD) gjorde ett utspel om att ny kärnkraft borde byggas vid Barsebäck och bortsåg helt - eller tänkte inte ens på - från vad vår nära granne Danmark kunde tycka om det. Danskarnas kritik bidrog starkt till nedläggningen av Barsebäck, men det kanske Ebba Busch hade glömt? Även i valrörelser kan det vara bra att se bortanför det egna landets gränser.
Nu kommer ett skarpt förslag som riskerar att uppröra Danmark på allvar. Klimat- och miljöminister Romina Pourmoukhtari (L) och statsminister Ulf Kristersson (M) har presenterat ett förslag om att kärnkraft ska få byggas på fler platser än i dag, ett förslag helt i linje med regeringens favorisering av detta energislag. Lite märkligt att Ebba Busch som är energiminister inte var med på pressträffen, men hon har antagligen nog med att få ihop elstödet som det närmast gått troll i.
Regeringen vill se kärnkraft på fler platser än i dag och ser också mindre verk, så kallade SMR, framför sig. I praktiken innebär det att lagen ändras till att tillåta fler kärnkraftverk än dagens maxtak på tio. Dagens begränsning på tre platser för kärnkraft -Forsmark, Oskarshamn och Ringhals- föreslås tas bort. Risken att Barsebäck dyker upp som plats för kärnkraft igen är alltså inte försumbar.
I sin iver att bygga ut kärnkraft vill regeringen också se över möjligheten att starta upp Ringhals 1 och 2 igen, trots att Ringhals vd Björn Linde säger att det är omöjligt. Varför lyssna på expertisen när man kan dundra på utan att varken se eller höra? Varken Vattenfall eller Danmark ska få stoppa kärnkraftsplanerna, verkar regeringen tycka.
Med tanke på fixeringen vid kärnkraft är det kanske inte konstigt att regeringen har bråttom. Man har tidigare sagt nej till energiförhandlingar och det verkar knappast som att man tänker föreslå det själva, vilket är mycket olyckligt. Det har alldeles för länge varit låsningar i energipolitiken i Sverige och regeringen hade kunnat ha mindre bråttom och öppna upp för diskussioner med alla partier. Partierna har trots allt närmat sig varandra när det gäller kärnkraftens vara eller icke vara. Energipolitiken måste hålla långsiktigt för att näringslivet ska veta spelreglerna. Risken är att brådskan gör att regeringen biter sig själv i svansen när näringslivet inte vågar satsa.
Teknikneutralitet borde vara varje regerings mantra, men högerregeringen har bundit sig alldeles för hårt vid att kärnkraften är allena saliggörande för att rädda klimatet.
Att det ligger viktiga ansökningar och väntar om vindkraft både på land och i havet, det verkar regeringen närmast strunta i. Kärnkraften är "the one and only". Högerregeringen kan uppenbarligen inte hålla två tankar i huvudet samtidigt, vilket i slutändan drabbar oss alla i fortsatt höga elpriser.
