Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Hej

Hej

Katarina Erlingson: Kärnkraft kan knappast vara lösningen på allt

Ledare 27/11. Nu slår kärnkraftskramarna till igen, utan att skämmas eller reflektera det minsta som det verkar. Det är Moderaterna med partiledaren Ulf Kristersson och energipolitiske talespersonen Lars Hjälmered i spetsen som kräver att avvecklingen av Ringhals 1 ska stoppas, fem veckor innan det planerade slutdatumet.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Bild: Annika Karlbom
Bild: Annika Karlbom

Det blir ett löjets skimmer kring kravet och Ringhals vd Björn Linde säger till SVT att det är ”orimligt” och ”oseriöst”. Den halländske M-riksdagsledamoten Lars Püss vill ha en säker energileverans och menar att det förnybara som sol och vind blir ryckigt. Han säger till SVT att energilagring inte finns ännu och bland annat därför vill M att Ringhals 1 ska få fortsätta.

Nedstängningen har planerats i fem år och då kan man inte komma fem veckor innan och försöka stoppa den. Särskilt inte som M försökte förra året, tillsammans med KD, SD och L, och då förlorade omröstningen i riksdagen. Visserligen med bara en röst, men förutsättningarna har knappast ändrats sen dess. Moderaternas klimatpolitik verkar endast gå ut på att gynna gammal och möjligen ny kärnkraft. Frågan är vilka de talar för, för det verkar knappast vara kärnkraftsföretagen eller övrig industri eftersom dessa verkar se framåt på ett helt annat sätt än M.

Tänk om Moderaterna varit lite mindre förutsägbara när det gäller kärnkraften? Tänk om Lars Püss och hans kollegor lyft fram nya möjligheter i stället för att krama kärnreaktorer som verkligen sett sina bästa år? Det hade varit synnerligen uppfriskande!

Om Lars Püss inte så tydligt vill framstå som bakåtsträvare kan han lyfta fram att Vattenfall tittar på ett projekt kring små modulära reaktorer, så kallad SMR-teknik, tillsammans med bolag i Estland och Finland. Antagligen kvarstår problemen vid uranbrytning och slutförvaring även med SMR-teknik, men småskaligheten är rimligen en fördel. Problemen med kärnkraften brukar M ändå strunta i och bara vilja lyfta fram de fördelar som finns.

Energilagring viftar M bort, men det finns både litium- och vanadinbatterier i drift i Sverige i dag även om det är på projektnivå. Eon driver ett projekt i den lilla byn Simris i Simrishamns kommun där byn ska bli självförsörjande på sol och vind. Eftersom det inte blåser varje dag och är mulet tämligen ofta krävs lagring och därför har Eon satsat på ett batteri med vanadin. Det laddas inte ur på samma sätt som litium utan kan användas i 20-30 år och därefter ”återstartas” och användas på nytt.

Det finns också andra möjligheter, såsom natriumjonbatterier. Teknikutvecklingen går mycket fort, som tur är. M kunde ha framstått som ett optimistiskt, framåtsyftande och teknikvänligt parti och krävt en storsatsning på batterier, men icke. Det verkar tryggare att låta saker och ting fungera som de alltid har gjort.