Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det.

Riktig journalistik gör skillnad.

Chairman of The Finns Party Jussi Halla-aho (L) and Chairman of The Social Democratic Party Antti Rinne attend parliamentary elections media reception at the Finnish Parliament Annex at the Little Parliament building, Helsinki, Finland on Sunday, April 14, 2019. (Martti Kainulainen/Lehtikuva via AP) Bild: Martti Kainulainen

Invandring förklarar inte ensam populismens frammarsch

Nationalistiska Sannfinländarna blir Finlands andra största parti med 0,3 % till förstaplatsen. Men hur kommer det sig att ett av världens gladaste, friskade och mest etniskt homogena folk röstar på ett nationalistiskt, högerpopulistiskt, parti?

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 16/4. Valresultatet visar ett splittrad Finland. Samtidigt som inget parti fick över 20 % går landet åt samma håll som många andra delar av Europa just nu: de gamla partierna backar, de populistiska går framåt. Även om Socialdemokraterna efter flera år i opposition och för första gången på tio år nu kunde utropa sig själva till vinnare med 17,7 %, kan inte nationalistiska Sannfinländarnas andraplats med 17,5 % ses som annat än en brutalt misslyckande för de mer etablerade partierna.

I kombination med regeringsbärande liberala Centerpartiets brakförlust, från 21 % 2015 till 13,8 %, kan man befinner man sig nu i ett ovisst – och svårt – parlamentariskt läge.

Att ytterkanterna tar sig framåt syns inte bara på den nationalistiska sidan. Även på vänsters ytterkanter råder ett rödgrönt segerrus. De gröna tog sig för första gången någonsin över 10 %-strecket men 11,5 %. Vänsterförbundet gick från 7,1 % 2015 till 8,2 %.

Den Centerpartistiska förlusten är inte särskilt svår att förstå sig på. När regeringen misslyckades med att genomföra sin stora, enligt många alldeles för stora, vårdreform valde hela regeringen att lämna in sin avskedsansökan – en månad innan valet. De Gröna och Vänsterförbundets tillväxt kan ses som en reaktion på det falnande förtroendet för den liberala högerregeringens, och liberal höger över huvud taget, som en motreaktion på Sannfinländarna men också som en respons på klimatfrågans allt större plats i den offentliga debatten.

En dock svårare rebus är högerpopulistiska, nationalkonservativa och euroskeptiska Sannfinländarnas framgång. Med en politik som går ut på stark finsk nationalism, liten till ingen invandring och med flertalet företrädare tidigare dömda för hets mot folkgrupp har partiet kallats Finlands motsvarighet till Sverigedemokraterna, även Sannfinländarna länge velat hålla en armlängds avstånd till SD på grund av partiets nazistiska förflutna. Att ett nationalistiskt, starkt invandringsfientligt, parti har så stort stöd i ett land med liten invandring visar dock att invandring – i sig – inte ensamt (om alls) kan förklara extremistiska krafters framfart.

År 2017 sökte totalt 2139 personer asyl i Finland. Motsvarande siffra för Sverige var 25666. Finländarna utses i mätning efter mätning, ofta på delad förstaplats med danskarna, som världens lyckligaste folk. Deras elever hamnar år efter år på topp tio i PISA-undersökningarna och deras sjukvårdssystem anses som ett av de bästa i världen. Så hur kommer det sig att ett av världens gladaste, friskade och mest etniskt homogena folk i röstar på ett nationalistiskt, högerpopulistiskt, parti?

Det behövs uppenbarligen inte reella problem för att nationalism, främlingsfientlighet och rasism ska kunna växa. Dessa krafter växer sig starka på rädsla, en känsla som kan slå rot i ett samhälle oavsett hur verkligheten faktiskt ser ut.

I vintras rapporterades om flertalet sexbrott mot barn i Uleåborg och Helsingfors, där såväl tjänstemän som politiker gick ut med att de misstänkta hade utländsk bakgrund. Snabbt samlades över 100’000 underskrifter om att utvisa alla för sexbrott dömda invandrare från Finland. Personer med utländsk bakgrund började snart rapportera om att de kände sig allt mer bevakade men också diskriminerade av allmänheten, vilket ledde till att vissa personer också valde att lämna landet.

Rädsla göder extremism, och extremism förgör såväl samhälle som människa. Det finska valresultatet visar att vilket samhälle som helst, oavsett dess verkliga rikedom, kan börja tralla till populismens marsch.na Pourkomeylian