Efter en hackerattack mot kinesiska Gmail-konton (Googles e-postkonto) meddelade Google att de inte längre tänker ställa upp på Kinas krav på nätcensur. Google vill inte längre förknippas med kränkta mänskliga rättigheter. De har förmodligen fått nog av kontinuerliga möten med Kinas regering för diskussion om vilka sajter som bör begränsas.
Även USA:s utrikesminister Hillary Clinton har uttryckt krav på att Kina slopar bestämmelser som begränsar användandet av internet i landet. Detta har lett till, minst sagt, frostiga relationer mellan USA och Kina. Läget blev inte bättre efter kraven på att införa straffavgifter på kinesiskt stål samt beslutet av USA att sälja vapen till Taiwan.
Visst har konflikten mellan Kina och Google satt fokus på internetcensur och problematiken i det. Och visst går det även att förstå att människorättsaktivister jublar över Googles beslut att det äntligen finns någon som drar i bromsen. Men finns det verkligen så mycket att jubla över?
Att en utländsk internetjätte väljer att packa ihop är inte någon katastrof för det kommunistiska partiet i Kina, snarare tvärtom. Den lokala och självklart regimtrogna sökmotorn Baidu (med redan 60 procent av den kinesiska marknaden) kommer att vara en god ersättare för Google.
Kommunistpartiet har ett kraftigt grepp kring informationsmonopolet, som också är deras framgångsfaktor. Sedan sommaren är utländska sajter som Youtube, Facebook, Twitter och otaliga bloggservrar blockerade. Att Google tänker stänga ner sin verksamhet i Kina gynnar enbart partiets maktmonopol. Med detta i åtanke känns demokrati väldigt långt borta.
Å andra sidan syns det positiva tecken, åtminstone i Sverige och i Europa. Internetfrihet kommer att få en särskild prioritet i utrikesförvaltningens arbete, hävdar Carl Bildt (SvD 21/1). Europaparlamentet debatterade om Iran och kommer att rösta om en resolution om Iran i februari.
Mathias Grimpe
Kommentar.