Stockholms rådhus.
Stockholms rådhus. Bild: Björn Larsson Ask/SvD/TT

Internationell rättvisa förblir nödvändig

Åtalet mot den man som misstänks för grovt folkrättsbrott ger hopp om en senkommen men välbehövlig rättvisa.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

ANNONS
|

Ledare 28/7. En 60-årig man har åtalats vid Stockholms tingsrätt. I vanliga fall skulle nyheten inte innebära mer än en notis. Det gör den nu eftersom åtalet gäller grovt folkrättsbrott och flera fall av mord. Mannen, som är iransk medborgare, har suttit häktad ända sedan han greps på Arlanda 2019. Rättegången ska inledas den 10 augusti och beräknas pågå till april nästa år. Det är inte konstigt att ett så omfattande åtal drar ut på tiden, målsägarbiträdet Göran Hjalmarsson säger till TT att det här är "det absolut största målet av sitt slag i Sverige".

Brotten ska ha begåtts i Iran för 33 år sedan. Mannen arbetade som jurist kopplad till bland andra Gohardashtfängelset i staden Karaj. I sin roll ska han ha valt ut vilka av de politiska fångarna som skulle ställas framför den så kallade "dödskommissionen". I åtalet nämns 110 offer, men det är bara de som gått att bevisa. Det verkliga antalet bedöms vara mångdubbelt fler. Fängelset är fortfarande ökänt för att hysa politiska fångar.

ANNONS

Detta är en del av förklaringen till varför mannen kunnat lagföras först när han kom till Sverige. Den iranska regimen har inte mjuknat mycket. Ett land som fortfarande avrättar politiska fångar kan inte förväntas ställa förövarna till svars. Särskilt inte som Irans tillträdande president, Ebrahim Raisi, hade en ledande roll i just "dödskommissionen".

Men eftersom Sverige tillämpar så kallad universell jurisdiktion för folkrättsbrott kan dessa lagföras oavsett var de är begångna. I detta fall kan det nu möjliggöra att en del av offren får upprättelse.

33 år är en lång tid men behovet av rättvisa minskar inte med åren. Folkrättsbrott kastar också mycket långa skuggor. I februari åtalades i Tyskland till och med en 100-åring för brott begångna under förintelsen. Oavsett det svåra bevisläget visar det att vissa sår aldrig läker av sig själva.

I det sammanhanget kommer åtalet mot 60-åringen ändå inte för sent, det finns fortfarande god bevisning, fortfarande många vittnen som kan styrka hans brott, många offer som kan få upprättelse.

När det kommer till att rannsaka folkrättsbrott är Tyskland annars ett föredöme. Förintelsens fasor är inget som soppas under mattan.

Tyvärr är Tyskland i mångt och mycket ett undantag. Även ett demokratiskt land som Japan får vid återkommande tillfällen motta kritik för att inte göra upp med de fruktansvärda krigsbrott som begicks under mellankrigstiden och andra världskriget.

ANNONS

En rysk uppgörelse med sovjetunionens brott verkar i dagsläget fullständigt osannolikt.

Men när det nationella ansvaret brister får det internationella ta vid. Åtalet i Stockholm blir därför viktigt av flera skäl. Främst för att utkräva det personliga ansvaret och ge offren och dess efterlevande upprättelse, men också för att skicka budskapet: till sist hinner rättvisan ikapp.

ANNONS