Vi sparar data i cookies, genom att
använda våra tjänster godkänner du det.

STOCKHOLM  20151113
Sjuksköterska mäter blodtryck.
Foto: Claudio Bresciani / TT / Kod 10090  Bild: Claudio Bresciani/TT
STOCKHOLM 20151113 Sjuksköterska mäter blodtryck. Foto: Claudio Bresciani / TT / Kod 10090 Bild: Claudio Bresciani/TT

Eva Forslund: Inget land har bäst sjukvård

Sverige har mycket att lära av Nederländernas flexibla system.

Detta är en text från HN:s ledarredaktion. Ledarredaktionen arbetar självständigt men delar Centerpartiets ideologiska värderingar.

Ledare 16/7. Vilket av världens länder har bäst hälso- och sjukvårdssystem? Svaret på den frågan är tydligen “inte något”, i varje fall om man ska tro läkaren och forskaren Ezekiel Emanuel i hans nya bok “Which Country Has the World’s Best Health Care?” (Public Affairs, juni 2020). Emanuel går igenom elva länders sjukvårdssystem utifrån 22 parametrar – bland annat omfattning, finansiering, tillgänglighet och medicinpriser.

I vilket land får man bäst vård om man är fattig? Norge eller Storbritannien. Var är det bäst att vara med i en bilolycka? Troligen Nederländerna, men det är främst för att landet är litet till ytan och akutvård därför aldrig är särskilt lång borta. För äldre ger Tyskland eller Nederländerna bäst vård. USA:s sjukvårdssystem anses dåligt i de flesta kategorier – men får ett högt betyg vad gäller innovation, som ju kommer hela världen till gagn.

Vad förenar de länder som sköter sjukvården väl? De har hittat sätt att kombinera hög grad av valfrihet med god tillgänglighet och hög kvalitet. För att lyckas göra det måste finansieringsstrukturerna se ut på ett sätt som ger incitament att hålla ner kostnaderna samtidigt som man erbjuder kvalitativ sjukvård.

På dessa områden har Sverige stora utmaningar. Det största problemet här är tillgängligheten och kötiderna, vilket redan har förvärrats i och med coronakrisens vårdskuld. Ändå spenderar Sverige mer pengar på hälso- och sjukvården, 11 procent av BNP, än de flesta andra EU-länderna. Bara sex av tio svenskar har ganska eller mycket stort förtroende för sjukvården. För tio år sedan var samma siffra närmare nio av tio. Det tydliggör att det inte handlar om att lägga mest pengar på sjukvård, utan att lägga dem rätt.

Att lägga pengarna rätt kommer fortsatt att vara svårt. De flesta länders sjukvårdssystem har i hög grad utformats för att behandla akutsjukvård och infektioner. När befolkningen blir allt äldre och framtidens sjukvårdsproblem domineras av kroniska sjukdomar behöver vårdens själva utformning förändras. Emanuel menar i sin bok att det område där nästan alla länder – och hit bör Sverige räknas – har stora utmaningar är långtidsvård och vård av äldre.

Därför är det uppfriskande att läsa om Nederländerna, ett av få länder som har tagit fram en plan för finansiering av långtidsvård. Nederländerna är också det enda land som inte underpresterar inom någon av de 22 parametrarna Emanuel undersöker. Det är inte heller förvånande att han svarar Nederländerna när han pressas på frågan i vilket sjukvårdsystem han själv hade valt att leva. Sverige har mycket att lära av landets flexibla system.

Den övergripande poängen med boken – och det är en poäng som även behöver göras inom andra politikområden – är dock att vilket hälso- och sjukvårdssystem som är bäst beror på vad man som land vill prioritera. Innovation, jämlikhet och tillgänglighet i vården kan alla rädda liv. Men inget land kan vara bäst på allt, och då måste man prioritera.